Aldrig mer japanska lyktor

Jag hade tänkt skriva om min resa till ett snöigt Norrland, om ramslöken som har växt till sig så fint, om alla rabatter som har gjorts i ordning, om mitt nya grönsaksland och om tomaterna som frodas i växthuset.

Men nä, jag måste skriva om japanska lyktor.

För två år sedan sådde jag frö till japanska lyktor. Jag var så stolt när de grodde och jag kunde plantera ut ett par i rabatten. Ännu gladare blev jag för den ensamma blomman som några månader senare tävlade med trädens färger. Förra hösten hade jag faktiskt ytterligare en eller ett par blommor. En kompis sa att det knappt finns något värre än att försöka bli av med japanska lyktor. Okej, sa jag och trodde henne inte. Alls. Mina plantor växte ju knappt.

I dag har jag tillbringat ett par timmar med att rensa. Jag vet inte hur långa, många, föregrenade, förbenade rötter jag har lirkat upp. Rabatten och stenläggningen var full av små blad som jag inte riktigt kände igen när de dök upp för ett par veckor sedan. Vilket djävulusiskt ogräs. Det får ju kirskål att framstå som beskedligt. Hur kan fröfirmorna få sälja utsädet utan varningstext? Jag vet i alla fall hur min utmaning inför sommaren ser ut. Det blir till att hålla daglig koll på om nya små otäckingar tittar upp ur jorden från ännu inte funna rötter.

Uppstammad rosmarin

Min uppstammade rosmarin har överlevt vintern. För ett år sedan var den tät och fin, men nu när grenarna har växt känns den lite yvig. Är det någon som vet hur jag ska klippa den för att den åter ska bli tät och fin? Jag vill ju gärna ha blad ända inifrån stammen.

Morgonens fina överraskning

Jag gick ut i nattlinne för att öppna värmetunnlarna i växthuset och upptäckte att det var skönt ute. Trots att jag är barbent. På vägen tillbaka kikade jag i slänten ner mot diket och såg hela mattor med vitsippsblad. En bit bort fanns även vårens första vita sippor. Så ljuvligt!

Nu är det pelargoneras tur

Så där. Nu befinner sig sådderna i värmetunnlarna i växthuset.

Fast bordet i vinterträdgården är inte tomt. Nej, nu tillhör det pelargonerna. Jag planterade om de flesta när jag tog in dem i höstas och i dag har jag klippt ner dem ordentligt. Lite sent kanske, men jag tror ändå att de ska hinna bli riktigt fina tills det är dags för uteliv på riktigt.

Även fuchsiorna har klippts och ställts fram i ljus och värme. Till slut tog jag även itu med dahliaknölarna som jag inte kunde motstå när jag såg att de reades ut för några veckor sedan.

Tror faktiskt att jag har en riktigt god och blommig sommar att se fram emot.

I dag öppnar växthuset

 

Klockan är inte mer än halv elva och jag har redan fått växthuset putsat. Markus skulle ha kommit vid tio, men dök upp en timma tidigare när jag jäste hönökakor och var i full färd med att snurra kardemummabullar iklädd nattlinne. Tur att vi nästan har lärt känna varandra efter alla år han har putsat fönster och växthus hemma hos oss.


Nu ser jag fram emot att flytta in. Det ska bli så skönt att kunna flytta sådderna från hettan i vinterträdgården till växthuset. Nu kanske jag dessutom äntligen kan börja driva mina pelargoner som snart försmäktar i övervintringsboden. Underbart med solig torsdag och att få känna sig full av energi. Jag älskar våren!

Snart kan jag skörda ramslök

Det är nära nu. Snart kan jag skörda ramslök. Det här ståndet har jag haft i flera år. Förra året stoppade jag ner massor av små lökar i en pallkrage som bottnades med kalksten. Några har tittat upp där också. Hoppas att fler ska ha överlevt förra vårens torka. Att bli självförsörjande på ramslök vore verkligen inte dumt.

Från snö till vårblom

Det var inte så här jag hade trott att det skulle se ut när jag vaknade i går morse. Snö. Att det skulle blåsa hårt visste jag, men att det skulle komma snö hade jag inte trott. Och hårt har det blåst. Ladan uppe vid vägen har säckat ihop på mitten och blivit ett enda stort ras.


I dag har vädret varit ett helt annat. Det har inte blåst mycket alls och snön är nästa helt borta.


Solen har strålat, då och då bakom tunna molnslöjor och isvindarna har ersatts av en mjuk och härlig värme.

Dessutom hörde jag för första gången de där trippande små stegen på taket till vinterträdgården. Och mycket riktigt. När jag rusade ut satt hon där och titta på mig – sädesärlan.