Förra hösten gick jag och jämrade mig hur länge som helst. Jag köpte på tok för många lökar som jag tog alltför lång tid på mig att plantera. Och när jag väl låg på knä i landet och planterade så var det jättejobbigt. Benen domnade under mig.I år tog det inte mer än en vecka – trots att jag köpte mer än dubbelt så många lökar. Jag har inte ens ojat mig. Receptet heter löktråg, bord och stol. Att sitta ute vid det tillfälliga planteringsbordet och skvätta jord och benmjölk i löktråg medan solen värmer kinderna är helt enkelt underbart!
Okej, trågen har inte kommit ner i rabatten än. Men det beror på bostadsbrist. Fyra bukettspireor och en massa dahlior står i vägen. I väntan på nedgrävning har löktrågen det alldeles utmärkt bra i ett pallkrageland.
