Fast värst är ändå solrosorna. Satte några jättesolrosor längst bak i landet i våras och tänkte att lukt- och sockerärter säkert skulle tycka om att slingra uppför stjälkarna. På påsen stod det att solrosorna kunde bli så höga som fem meter, men det trodde jag inte var möjligt. Nu är de fyra meter och ser inte ut att vara färdigväxta på långa vägar.
Även solrosorna jag satte bakom landet har ringlat i väg med en hisklig fart. Där hade jag knappt räknat med att de skulle kunna växa över huvud taget, eftersom fröna är nedstoppade i en hög med skräpjord. Det är jordrester fulla med grus, sten och lera som blev över när vi grävde ur för växthuset. Men tydligen fungerar det med täckodling. Högen har fått vara trädgårdskompost under sommaren och nu trängs gräsklipp, rabarberblad och gamla krukväxter med feta maskar i skuggan under
solrosbladen.Häromdagen bjöd grannarna in till fika. Var nära att sätta i halsen när jag såg vad solrosorna hade ställt till med. Grannarna har sjöutsikt från ett enda ställe när de sitter på sin inglasade altan. Eller rättare sagt - hade. Det enda de ser nu är en gul djungel. Nästa år är det nog bäst att jag hittar ett annat ställe till mina solrosor.
