
Min näckros som får massor av små rosa blommor var det inga problem med. Baljan täcktes av en sju-åtta centimeter tjock isrundel som var rätt att lyfta bort. Men näckrosen i silltunnan var det värre med. Snacka om fruset. Jag fick ta den kortskaftade yxan och hugga tjockan till issörja och det tog sin lilla tid. Osmidigt också att försöka hugga så långt ner i tunnan. Men till slut kom även den upp och tunnan kunde ställas upp och ner i väntan på varmare tider. Nu bor näckrosorna i boden, där de drömmer och sommar och ljummare vatten.
PS! Släbbiga näckrosor är definitivt ingent kul att se, så det blir en bild från i våras då sädesärlans ungar var flitiga besökare på baljans kant.