Med tanke på hur det gick förra året, så är det nästan märkligt att jag ger mig på det här igen. Men, skam den som ger sig! Jag ska ha en näckros till att blomma. Så är det bara.
I år har jag i alla fall varit förutseende och gett tunnan en stadig hutt med algmedel. Funderar på om jag inte borde försöka sätta fast ett nät på något finurligt vis för att hålla myggorna borta. Fast det kanske räcker med någon droppe "Yes", så att ytspänningen försvinner. Frågan är hur länge ytan är ospänd och hur mycket diskmedel näckrosen tolererar?
Korg till vattenväxter och näckroslera. Så långt är allt väl.
På med diskhandskarna och kleta kleta. Urk!!! Och så på med några gödselkorn till vattenväxter. Egentligen kallas de näringskulor, men de jag köpte i somras verkar ha fallit isär under vintern. Ser nästan på pricken ut undulatgodis.
Skönt – näckrosleran är på plats.
En planterad näckros väger bly. Och det är dubbelurk att försöka fiska upp den ur tunnat. Förra året använde vi (maken) brandslang och pump för att tömma tunnan på den då sillstinkande alggeggiga myggyngelstinna sörjan. Några buntband ger ett fint handtag – nu kommer jag att kunna fiska upp näckrosen med båtshak.
Vattnet i tunnan var klart – faktiskt – innan jag sänkte ner näckrosen och all lera. Det blir klarare igen om några timmar. När bladen har nått upp till ytan ska vattennivån höjas lite grann. Sen är det bara att höja och höja till näckrosens blad simmar i tittvänlig höjd.
