5 oktober 2019

Isande mardröm


Vaknade vid sextiden i morse och såg att det inte var mer än en grad i växthuset. När jag hade blinkat några gånger såg jag även minustecknet.

1,1 MINUS!

Jag flög upp ur sängen och rusade genom det frusna gräset. Det var 3,5 minus ute och frostvakten hade lagt av någon gång under natten.

VILKEN MARDRÖM!

Sprintade in och drog upp maken ur sängen i hopp om att han skulle ha en byggfläkt på lager.


När jag vaknade nästa gång var det 11 grader i växthuset och allt ser ut att ha klarat sig.


Jag undrar dock hur dahliorna mår under sina filtar. Det skulle ju inte bli mer än någon minusgrad ute. Det fixar de när de är omstoppade. Men jag vet i sjutton om filtarna räckte mot nattens kyla.


Squashen gav definitivt upp när det gnistrande täcket smälte i morgonsolen.


Mrs Australian Pink Rambler njöt av brasvärmen i vinter-
trädgården, men ryste lite lätt varje gång hon tittade ut och såg det isiga växthuset. Hon tycker att saker och ting är lite upp och ner – borde det inte typ vara sommar nu?


Räddast var Tok Frantz som fick hicka i blotta
förskräckelsen där han vaktade sina frusna
skyddslingar från en upphöjd plast i glashuset.

29 september 2019

Vackra höst!


Jag älskar hösten. Jag förstår inte det när sommaren håller på att ta slut, men när hösten väl är här så njuter jag i fulla drag. Jag älskar gässens kacklande, att få tända ljus, sprakandet från brasan, vackra solnedgångar, dimma som stiger upp ur markerna, doften av pyrande lövhögar och den frodiga gräsmattan som är prickig av gula löv. I trädgården höstar jag. Lite i taget och bara när jag har lust. Alla pelargoner och fuchsior har tassat in i växthuset och dahliorna får filtar över sig när frosten hotar. Hoppas att du som läser det här njuter lika mycket av höstens friska klara luft och soliga dagar som värmer alldeles lagom mycket.

29 augusti 2019

Finaste Lotta


För drygt ett år sedan dog min vän Lotta. Lotta med blogg ”Vid Vätterns strand”. Vi träffades genom bloggandet. Jag trodde först att hon bodde på andra sidan sjön, i trakten av Hjo. Men det visade sig att hon bodde på samma sida som jag och att hon jobbade i köket på skolan där min man ledde en del av renoveringsarbetet. Så de möttes faktiskt innan Lotta och jag träffades på riktigt.

Precis som jag älskade hon pelargoner, dahlior och att bada. Vi ville gärna vara den som hoppade i först om våren. Vi åkte på trädgårdsmässan ihop och tyckte båda att det bästa med den dagen var att sitta och prata i bilen på vägen till och från mässan.


Lotta drabbades av cancer. Hon var obotligt positiv och bekämpade sjukdomen. Men så blev hon sjuk igen. Hon skulle bli frisk även den gången. Vi kunde visserligen inte åka på trädgårdsmässan det året eftersom det krockade med cellgiftsbehandlingen, men vi planerade en annan utflykt. Hon skulle bara bli lite bättre först. Men så plötsligt var hon borta. Det var som att knäppa med fingrarna. Hon fanns inte längre.

För mig var det obegripligt. Vi skulle ju träffas. Hon fanns ju där fyra mil bort, gick omkring i sin fina trädgård och promenerade med hunden. Jag har haft jättesvårt att förstå att hon verkligen är borta. Jag vet förstås att hon är död, men en del av mig förväntar sig att hon plötsligt ska höra av sig, att jag ska kunna skicka ett sms och berätta något, att vi så klart ska åka på mässan ihop nästa år. Och ta vägen förbi Sune Tryggs pelargonodling på vägen hem.

Men nej, hon finns inte. I alla fall inte här.


Som jag tidigare har skrivit har jag min sämsta trädgårdssäsong någonsin. Men det finns en sak som jag är väldigt glad för och det är Lottas vallmo. Jag beundrade de stora runda fröställningarna i hennes rabatt och hon skickade frö till mig när de hade mognat. I somras kom jag ihåg fröerna och fick nästan panik när jag inte visste var de fanns. Men jag hittade dem och strödde ut dem på jorden när det äntligen skulle regna.

Nu har jag Lottas vallmoblommor i rabatten. De har blommat sedan i juli. Jag blir så glad varje gång jag ser dem. De får mig att tänka på henne och på något sätt är det som om jag har kommit till ro med att hon inte finns mer. Jag drabbas i alla fall allt mer sällan av den där känslan av att kroppen rycker till när jag först tror att hon fortfarande finns för att genast inse att hon faktiskt inte gör det.

Allra gladast är jag för den violetta vallmon. Den såg jag aldrig hemma hos henne, men det är en vallmo jag länge har drömt om. Jag fotograferade precis en sådan vallmo i en trädgård i England för flera år sedan och har haft den som bakgrundbild på min mobil ända sedan jag skaffade den. Och nu har jag den i min rabatt. Tack vare en fin vän. Det känns nästan som en gåva från den andra sidan.

31 juli 2019

Före och efter

Man vet att maken är svältfödd på utflykter när man frågar hur det vore med en tur till finfina plantskolan en timmes bilfärd bort och han nästan rusar till bilen ;)


Jag har knappt gjort något alls i trädgården den här säsongen. Det har varit för mycket annat och orken och lusten har inte räckt till. Så i kväll efter utflykten var det härligt att ta itu med den här rabatten där matta buskage av akleja har trängts med självsådd gurkört i vitt och blått.


Så här såg rabatten ut i halvlek.


Nu är dagens inköp av främst höstanemon, olika echinaceor och alunrot planterade. Mina halvt bortglömda dahlior grävdes också ner samt tre plantor stockrosor. En har jag fått av en vän och de andra två hade självsått sig bland morötterna. Jag passade även på att tillsätta flera hinkar med champinjonjord eftersom jorden kändes lite torftig.

Jag är så nöjd. Både över att få känna mig jordig och över min ”nya” rabatt. Det ska bli spännande att se hur planteringen ser ut om ett år.

26 juli 2019

Indisk spikklubba


Den stod där i vägdammet någonstans på vägen mellan Ranthambore och Jaipur. Precis intill vägen. Bara någon meter från körfältet där bilarna susade förbi i hög hastighet. Jag blev kär. Blixtförälskad. En spikklubba, som en upp och nedvänd änglatrumpet.

Vår indiske guide berättade att offras till guden Shiva i en hinduisk ceremoni och att det är därför det växer så mycket spikklubba utmed vägarna.

När jag kom hem köpte jag en påse med frö till datura metel, det vill säga indisk spikklubba. Inte ett endaste frö grodde. Jag köpte en till påse. En stor påse den här gången. Alla fröer petades ner i jorden i förhoppning om att åtminstone ett skulle gro. Jag tror att i princip alla grodde.

I kväll har den första blomman slagit ut. Den är så fint och doftar fantastiskt. Nästa år vill jag ha en hel månskensrabatt med indiska spikklubbor.

13 juni 2019

Det blir inte mycket gjort i trädgården

Det blir inte mycket gjort i min trädgård i år. Och inte många inlägg här på bloggen heller. Det är ont om både tid och lust. Fast det kanske hänger ihop.
 
En sak som tar en del tid just nu är skrivandet. Bok nummer två – Dimhäxan – har just börjat produceras och i veckan fick jag se framsidan. Jag är så nöjd!
 

Samtidigt skriver jag på bok nummer tre. En sådan där dag när det regnar och åskan ligger på lur känns det som en alldeles perfekt sysselsättning. Det började åska redan i går eftermiddag och verkar ha hållit på även i natt.


I eftermiddag slutade regnandet och släppte fram solen. Då blev det en del gjort i trädgården. Bland annat tog jag mig tid till att äntligen sätta ut plantor av kinesisk blomkål och svartkål i kålhuset. När jag ändå hade luckan öppen passade jag på att så två sorters kålrot.

16 maj 2019

Gurkan för dagen


Tidigt i våras sådde jag en mörkblå variant av blomman för dagen. Fröerna grodde inte, trots att jag lät dem försöka i flera veckor. Samma sak hände med en tomatsort.

Så … jag ställde undan papperskrukorna och tänkte att de kanske går att använda till någon annan sådd. Sedan glömde jag nog bort det hela och sådde ovetande gurka i samma krukor.

Nu har jag flera gurkplantor och en tomatsort som samsas med blomman för dagen.

Hur blomman för dagen-fröerna kunde gro efter att först ha legat i blöt i tre dygn (nej, det var inte riktigt meningen) för att sedan hållas fuktiga i flera veckor och för att slutningen vara helt torra i ännu fler veckor är mig ett mysterium.

Men jag tror att jag kommer att få en riktigt vacker gurkan för dagen-plantering i växthuset i sommar :D