Före semestern lovade jag mig själv att lägga en timma om dagen i trädgården.HAHAHAHAHA!!!
Varför lär jag mig aldrig. Det fungerar inte så. I verkligheten lägger jag så gott som all tid i trädgården min första semestervecka när stressnivån fortfarande är på topp och jag helt enkelt inte kan låta bli att fara omkring som en iller. Sedan blir det platt fall och jag försvinner in i böckernas värld medan trädgården får förfalla.
Först gör det ingenting. Efter vecka nummer ett är trädgården faktiskt fin större delen av semestern. Men så plötsligt ser det ut som på bilden. Vallmons frökapslar som var så tjusiga ser med ens sunkiga ut när bladen vissnar. Prästkragarna blommar över på ett oskönt sätt och försöker kväva alunroten. Näckrostunnan har med sitt kvällsljus lockat till sig mängder med mygg och nattfjärilar som nu bildar en hinna över vattnet. Den blir inte vackrare av hängmatteställningen som förfular terrassen.
Ett par tre timmar med rensjärn och sekatör och rabatten borde vara finfin igen. Fast först får den nog förfalla lite till. Lusten ... eller desperationen ... måste nog infinna sig innan jag ens överväger att göra ett handtag.
