Långsamt är bra

På något märkligt sätt har tiden gått väldigt fort. Det är redan en och en halv månad sedan jag sådde mina penséer! Och nu är det ingen tvekan om vad det är som växer i krukorna. Vilket underbart vårtecken. Misstänker att det kommer att vara försommar innan jag får se plantorna slå ut i blom, men det gör ingenting − det är ju så härligt att vänta och att få följa den långsamma utvecklingen.