Man vet att maken är svältfödd på utflykter när man frågar hur det vore med en tur till finfina plantskolan en timmes bilfärd bort och han nästan rusar till bilen ;)
Jag har knappt gjort något alls i trädgården den här säsongen. Det har varit för mycket annat och orken och lusten har inte räckt till. Så i kväll efter utflykten var det härligt att ta itu med den här rabatten där matta buskage av akleja har trängts med självsådd gurkört i vitt och blått.
Så här såg rabatten ut i halvlek.
Nu är dagens inköp av främst höstanemon, olika echinaceor och alunrot planterade. Mina halvt bortglömda dahlior grävdes också ner samt tre plantor stockrosor. En har jag fått av en vän och de andra två hade självsått sig bland morötterna. Jag passade även på att tillsätta flera hinkar med champinjonjord eftersom jorden kändes lite torftig.
Jag är så nöjd. Både över att få känna mig jordig och över min ”nya” rabatt. Det ska bli spännande att se hur planteringen ser ut om ett år.
31 juli 2019
26 juli 2019
Indisk spikklubba
Den stod där i vägdammet någonstans på vägen mellan Ranthambore och Jaipur. Precis intill vägen. Bara någon meter från körfältet där bilarna susade förbi i hög hastighet. Jag blev kär. Blixtförälskad. En spikklubba, som en upp och nedvänd änglatrumpet.
Vår indiske guide berättade att offras till guden Shiva i en hinduisk ceremoni och att det är därför det växer så mycket spikklubba utmed vägarna.
När jag kom hem köpte jag en påse med frö till datura metel, det vill säga indisk spikklubba. Inte ett endaste frö grodde. Jag köpte en till påse. En stor påse den här gången. Alla fröer petades ner i jorden i förhoppning om att åtminstone ett skulle gro. Jag tror att i princip alla grodde.
I kväll har den första blomman slagit ut. Den är så fint och doftar fantastiskt. Nästa år vill jag ha en hel månskensrabatt med indiska spikklubbor.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)