En liten grönfink flög in i en av glasrutorna, landade på rygg på stenläggningen och flaxade till några gånger. Avskyr när det händer. Vill inte se de små liven lida.
Tänkte ha ihjäl fågeln, men när den låg alldeles stilla och andades tänkte jag att kanske …
Så i stället för att ta livet av den lilla dunbollen, satt jag med den i handen några minuter. Hade kunnat lägga pippin ute, men var rädd att den skulle bli kall. Eller, mera troligt, att grannens katt skulle komma förbi. Sparvhöken brukar också vara snabb med att städa.
Efter en stund letade jag reda på en kartong, lade lite hushållspapper i botten och ställde ett fat med vatten framför fågeln. Sedan fick den vara ifred ute i groventrén. Efter en halvtimme hittade jag grönfinken uppflugen på diskstället. Den såg riktigt pigg ut.
När jag lyfte ut finken satt den kvar i handen i några sekunder. Sedan bar det i väg högt upp i grannens björk.
Nu får jag surmulna blickar från Riva. Verkar tycka att jag var urtaskig som inte lät henne vara med och leka …
14 oktober 2009
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)