Får jag frågan om min favorit på julbordet, så svarar jag tveklöst brunkål. Helst tillsammans med ål − flatrökt. Brunkål är så gott att jag inte kan låta bli att snatta den halvtinad ur burken.Andra kålfavoriter är kålpudding och kåldolmar. Jag älskar att förvälla huvudet och lirka bort blad efter blad. Som barn gjorde jag det alltid tillsammans med farmor. Stuvad blomkål är också underbart. Och broccligratäng. För att inte tala om den stuvade grönkålen som tidningens restaurang lagar till jul. Mmm!
I veckan läste jag Anna-Britta Ståhls nya bok ”Kål – lättlagade och goda hälsobomber”. Det är ingen tjock bok och recepten är få, men den innehåller en del spännande om kål. Framför allt fick den mig att längta efter mer kål – både på tallriken och i grönsakslandet. Fast i somras förlorade jag kampen mot kålfjärilen. Dessutom blev jag trött på blomkålen, romanescon och broccolin (som i själva verket var grönsaksrybs) eftersom de tog så mycket plats. Men jag tänker testa igen. Funderar på att göra som med squashen och odla kål i murarhinkar. Till att börja med ska de få stå i växthuset med fiberväv över varje planta.
Brunkål:
Skär ett stort vitkålshuvud i små bitar. Bryn i smör och lägg i en ugnsfast form. Ringla över ett par matskedar sirap och slå på spad från julskinkan (jag brukar ta bort fettet från spadet innan jag använder det). Det går åt dirka fem till åtta deciliter. Låt formen stå i ugnen i 200 grader i cirka 45 minuter. Se till att brunkålen inte kokar torrt i ugnen – tillsätt mer spad om det behövs.
