Det skulle inte bli några fler turer till plantskolan i skogen i år. Jag var färdig- handlad på midsommar-dagen. Men efter frukost i för-
middags gick fötterna mot bilen och satte fart ut på grusvägarna. Och vips så var jag där och även om växthusen nästan var tomma, så fanns det allt en del pelargoner kvar. Och lite till. Jag skulle ha två million bells, eftersom två plantor av någon anledning har dött för mig – den tredje, som stod i samma kruka, lever och mår hur bra som helst.
Men nej, det blev inga million bells, trots att även de fanns kvar. Det blev ett lass pelargoner i stället och en lysimachia. Dessutom fick jag en tur hemma hos plantskoleägarparet, som gärna ville visa sina trädgårdsland (med underbar utsikt över en liten sjö full med vita näckrosor). Nu stänger plantskolan och öppnar inte förrän i februari, så nu kan jag inte ”råka” åka dit något mer. Men paret som driver den vet numera var jag bor och har bjudit in sig själva på fika och trädgårdstur i sommar. Det ser jag fram emot.
