Jag var förstås tvungen att gå dit och titta. Det är ju inte så ofta vi ser harar här längre − det ser räven till. Jag blev så glad när jag såg att haren satt under päronträdet och mumsade grenar. För det är ju precis det som är meningen.
Jag beskar trädet för en vecka sedan just hararnas skull. Och rådjurens. Kommer säkert att få massor av vattenskott i sommaren − men det får det vara värt.