Hög tid för höstsysslor

Jag har börjat höströja. Och flytta om. I lördags drog jag bort alla rabarberstjälkar och grävde upp kungsmyntan som bara blir större och större. Delade den i tre delar och grävde ner den i en av mina pallkragar – inuti en bottenlös konservburk. Det får vara måtta på utbredningen. Gjorde mig också av med sommarens flopp – romanesco och miniblomkål. Kanske testar nästa år igen, men då kommer det landet att vara täckt hela tiden. Inte en endaste glipa ska finnas som ohyran kan bröta sig in igenom. Passade också på att dra bort de fulaste plantorna med sockerärter.

I går fortsatte jag. Flyttade gräslök, kinesisk gräslök, taklök och persilja – slätbladig och krusig – till samma pallkrage som kungsmyntan. Det stora landet där de hade växt härbärgerar nu alla de jordgubbsplantor som har bott i konservburkar. Plantorna kommer inte att klara vintern i burkarna, så nu får de växa till sig i större jordmängd. Gubbarna i tunnan får dock vara kvar. Har bestämt mig för att övervintra dem i boden som maken har byggt under sommaren. 15 kvadratmeter isolerad bod med fönster … i brist på jordkällare. Även mina edelweiss fick flytta till stora landet. De ser lite trista ut, så jag är inte säker på att de klarar sig, men de har betydligt större förutsättningar att få uppleva sommaren 2011 där de står nu.

Har också börjat flytta perenner. Min svarta viol Molly Sandersson har fått lämna sin kruka för en permanent växtplats längst fram i fjärilsrabatten – oavsett om hon attraherar fjärilar eller inte. Hon har fått sällskap av stockrosor frösådda i våras och som kommer att blomma först nästa sommar – The Watchman och Summer Carnival. I mitten grävde jag ner aklejor av sorten Tower Light Blue, också de frösådda i våras. Nästa sommar får jag se resultatet och ta ställning till om de behöver flytta vidare.

Avslutade med att tömma krukor och murarhinkar – skottkärran blev så överfull att den nästan inte gick att skumpa i väg med till komposten i dungen. Och så blev det en rejäl kruktvätt. Det är inte så dumt att vispa runt med fingrarna i varmt såpvatten i slutet av trädgårdsdagen – faktiskt. Det garanterar i alla fall att jag har naglar utan sorgkanter när jag dyker upp på jobbet i dag.