Jag är så nöjd med min bokashi. I alla fall så här långt. Efter att ha funderat på att skaffa en sådan i ett par år beställde jag en tidigare i våras när det var rabatt på nätbutiken och det äntligen fanns en variant som jag tyckte såg lite trevlig ut. Till att börja med var jag visserligen besviken över att den inte var vit – så som nätbutiken visar den på bilden. Men den är i alla fall i mitt tycke den snyggaste varianten på marknaden.
På Nordiska trädgårdar besökte jag Mikrojords monter och köpte en påse strö. Och så var det igång. Eftersom det som läggs i bokashin ska vara finfördelat så blir det mest potatisskal och grönsaksrester samt lite hushållspapper som hamnar i vår bokashi.
Jag måste säga att jag var skeptisk. Mitt luktsinne är väldigt väl utvecklat. För det mesta är det trevligt, men det har definitivt sina nackdelar. I bokashigruppen på Facebook har jag läst allt om luktfri bokashi till sådana som stinker babykräks och smörsyra. Till min stora förvåning är min hittills helt luktfri. Det enda som luktar är ströet och det kan jag knappt låta bli att sniffa på eftersom det doftar precis som surdegsbrödet pappa brukade äta i båten när vi seglade om somrarna.
I lördags tappade jag ut det första lakvattnet. Det luktade väl inte mumma när det rann ut, men lukten var inte så farlig och försvann efter någon sekund. Jag fick visserligen inte ut mer än en knapp matsked eftersom vi låter skal och sådant rinna av innan vi lägger det i komposten, men ändå. Det som rann ut hällde jag genast i en vattenkanna, spädde tio gånger och gav till växterna i vinterträdgården.
Om det fortsätter på det här sättet så får min bokashi hur många pluspoäng som helst. Det ska bli riktigt spännande att göra jordfabrik när första hinken är full.
