Snön vräker ner utanför fönstret och så tätt att jag nätt och jämt kan skymta Spökkullen. Istapparna tjocknar allt mer och den längsta är nu ungefär jämnlång med mig. Det är så mysigt!
Men i går gjorde jag färdigt Lindas täppa till februari och det fick mig att längta efter blommande pelargoner. I dag har jag skrivit mars-täppan och nu känner jag verkligen hur jag längtar efter dofterna och ljuden, ljuset och värmen.
Det sägs ju att våren är förälskelsens tid och vilken odlare kan låta bli att om och om igen förälska sig i sin trädgård – den som varje vår är som ny när den till slut vaknar och ruskar av sig de sista resterna av vinter. Så härligt det ska bli när jag äntligen får ta med mig min lurvigaste kärlek ut till växthuset och se hur det blir grönare och frodigare för var dag som går.
