I går var det nära att jag trampade på den här harungen i rabatten. Och jag kan svära på att den är större och mindre bullig i formen än i går! I morse var harungen det första jag såg när jag drog upp rullgardinen. Sedan dess har jag känt mig som en spion när jag sprungit runt i huset för att se vad den har för sig och för att försöka ta en bild, förstås. Det var väldigt nära att jag öppnade fönstret och hojtade lite när den kröp mellan husväggen och mina krukor med nyinköpta växter. Ett tag satt den till och med i en tom kruka.
Och ja, du är jättesöt. Men just nu önskar jag att du kunde stoppa öronen i halsen och spy upp min nyinköpta, sammetssvarta Molly Sanderson-viol.
