Fuchsia? Nej, tack.Ända till för fyra månader sedan stod fuchsior på min lista över portade växer. Jag tror att det beror på färgen. Det ändrades när jag hittade en broschyr på bästa kollegans skrivbord.
"Fuchsior och pelargoner".
Lånade den för att läsa om pelargoner, men fastnade till min stora förvåning i fuchsiadelen. Jag hade aldrig kunnat föreställa mig att det finns så många sorter och färgkombinationer. Jag trodde att alla var knallrosa med vit eller lila mitt. Några veckor senare tyckte kollegan att jag kunde ha broschyren på mitt kontor. Numera bor den i sovrummet.
I dag har jag besökt plantskolan och blivit ännu mer förundrad. Någonstans mellan 300 och 400, blev svaret när jag frågade hur många sorter de har. Efter fem varv föreslog jag att maken skulle ta en fika. Fortsatte att gå varv efter varv, veligare än ett barn som ska välja lösgodis. Frågade till och med personalen om inte jag kunde få stanna hos fuchsiorna, i stället för att sticklingarna skulle följa med mig hem.
Fem sorter blev det till slut:Elinor Leytham, Celadore, Bountiful, Marcus Graham och Fuchsia denticulata. Åh, vad jag längtar efter att få se dem växa och slå ut i blom.
Undrar förresten varför fuchsia prompt ska uttalas med x. Det låter så hårt och får munnen att truta så trist. Personligen tycker jag att det borde uttalas [fushia]. Mjukt och vackert, precis som blommorna. Testa själv – det går helt enkelt inte att säga utan ett leende.
Kuriosa: Alla fuchsior med blå pollen stammar från Nya Zeeland.
