Ända sedan Kurri drunknade har jag gått och tittat efter Grållan, den andra ekorren som då och då har besökt ekorrmataren. Men den enda jag har ertappat med att snatta nötter är en talgoxe som varje morgon tagit för vana att hoppa in i glasburken.Av Grållan har jag inte sett en skymt, inte ens på gräsmattan. Hon har inte visat sig lika mycket som Kurri. Och när hon har visat sig har hon blivit bortkörd. I alla fall är det så jag har uppfattat det. Men i morse vågade hon (han?) sig fram.
”Bittersweet” känns som ett bra begrepp just nu. Är fortfarande ledsen för Kurri, men glädjer mig enormt mycket åt Grållan.
