![](https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg7dhh2dtoQrHCBYA_RARvdJiSodu34lwpoY3uh2DbajdleEHENqLrDLo8Cku85MQfQhxilJz4GBX8BMyQtMIdsSSQsYFKfH-tKub39QhFHvBGqBNepIXingWEzdhyphenhyphen7SQH2EukST7cQ8B7f/s400/sallat+p%25C3%25A5+solning+2.jpg)
Det var ett annat ljud från blåmesarna i dag. Mjukt. Inte ett dugg ettrigt. Kanske tänkte de på sina ägg när de undersökte holken i alträdet ut mot dungen och solen fick smältvattnet att forsa fram i stuprören. Min sallat fick en klorofyllchock på terrassen. Riva slickade på gammalt gräs som kom fram under snön, rullade runt på stenarna och fick soldoft i pälsen. Och så plötsligt − en fjäril. Den fladdrade förbi just som vi ätit lunch i solgasset och var borta efter bara några ögonblick. Det kan bara betyda en enda sak – våren är här!