Det blåser något alldeles förfärligt! Stormen vrålar där ute som om det vore oktober, men samtidigt skiner solen från en strålande sommarhimmel. Det känns som om trädgården slits sönder i byarna. Vallmon som slog ut i helgen ligger redan platt tillsammans med gurkörten. Som tur är hann jag slå ner käppar i marken och binda upp stockrosorna runt dem innan blåsten hann komma upp i full styrka. ***
Jag blev så arg så nu måste jag fortsätta det här inlägget. Jag gick ut i trådgården för att kolla in skadorna. Min finaste pelargon har blåst sönder och flera dahlior har knäckts ända nere vid roten. Men det som gör mig alldeles förgrymmad är att jag just hittade en mördarsnigel i växthuset, en slemmig brun rackare som helt obekymrat satt i en pluggbox och åt på min fina sådd. Jag blir gaaaaaaalen!
