Den som spar han har, heter det. Det gäller inte bara godsaker – tyvärr. Jag hade grannen här på lunch i går och det räckte med att hon sa ordet bladlöss och uttryckte att hon önskade att hon var lika ordentlig som jag som faktiskt tvättar krukor.
Det fick mitt dåliga samvete att börja gnaga ordentligt och jag såg för mig den där högen med terrakottakrukor som jag ännu inte ”hunnit” med. Sedan kom jag på vad det stod i väderleksrapporten. När grannen hade åkt hem hade jag en god stund på mig innan nästa gäst skulle komma för promenad och fika, så då ställde jag mig i solen med varmt vatten och diskmedel.
13 terrakottakrukor diskade samt de pluggboxar som legat i en hink med vatten hur länge som helst i hopp om att smutsen till slut skulle börja kippa efter andan och kravla sig ur hinken. Tyvärr fungerade inte min plan, så det blev skurborste och en tandborste till de svåraste skrymslena. Nu är jag nästan färdig (hittade två krukor till när jag gick en sväng till växthuset) och den torkade disken står i boden.
Nu kan SMHI:s snöstorm och vargakyla komma utan att mina nyss så jordiga krukor spricker.
