Till jul finns det alltid ett bokbord på tidningen. Böcker som förlag skickat och som inte har blivit recenserade. Vi cirklar som gamar kring det där bordet och får ta tre böcker var i första vändan. När det är dags för en andra vända är folk inte lika intresserade, men visst går vi där och letar. I den där andra vändan hittade jag en bok som jag genast nappade åt mig på grund av det vackra omslaget. Det fick mig att tänka på Viveca Lärn. Det var ingen Lärn-bok, utan en bok skriven av Christel Kvant. ”Resan till Ribston” heter den. Några förväntningar hade jag inte. Det var ju en bok som blivit kvar. Som ingen velat ha. Trots det fina omslaget. Hemma hamnade den i ett skåp.
Bara några dagar senare såg jag Eva Robild skriva om den på Facebook. ”Trädgårdsskribenten Christel Kvants debutroman Resan till Ribston. Med ett äpple i titeln kan det inte bli fel.” Åh. Skriven av en trädgårdsmänniska alltså. Spännande. Och en äppelsort. Läste annat då, men bestämde mig för att den där boken skulle bli läst. I går kväll började jag och skrattade högt redan på första sidan. Nu är boken slut och den var så bra med både lust och svärta. Längtar efter att få läsa mer och känner mig väldigt nöjd med att ha plockat en bok med ett äpple i titeln.
