Riktigt vårligt var det hos mig i onsdags. Några stenkast hemifrån ligger en ekbacke med vitsippor. Ända sedan vi flyttade in har jag tänkt att jag ska packa en fikakorg och slår mig ner där. Kanske skriva lite, eller läsa eller bara vara. Och så gick det fem år … I går blev det äntligen av.
Grannen på andra sidan skogen och jag bestämde att vi skulle ha lunchpicknick tillsammans med våra katter.
Min Riva tyckte att det var jättemysigt till att börja med, men när hon hörde hur det knakade i skogen så ställde hon sig på bakbenen och började spana. Så fort hon såg grannen och lilla Doris började hon morra. Suck!
Min katt tillbringade större delen av picknicken glömd under en fleecefilt i picknickkorgen. Där kände hon sig tryggast. Sedan gick hon med en väldans fart mot huset när vi äntligen var färdiga.
Men vi andra hade en mysig stund med goda smörgåsar, melon och chokladkex. Så härligt att sitta där bland alla blommor i det strilande solljuset och bara njuta av ljuden, värmen och naturen.
