![](https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg9VZffXSIbezm2uuvpXCYbu8tcfL16ddSyO1SExxB2w6czOQ9SN8EBlx6yYlngIYSj3jP_B-pnFMDUOdst_hNqa-88-wLxpM0XoxWJ-iRzotlkchevX6Kc9wruJV1xgv1D7rEA0UE5MKEj/s400/den+lila+klematisen.jpg)
I höstas köpte jag två klematis på vinst och förlust. Halva priset på höstutförsäljningen. En som skulle ha varit rödaktig – enligt etiketten (gissar att den var solblekt). Och en vit. Den röda är mörklila och den vita dog i vintras. Trist. Tyckte att det kunde se fint ut om de fick slingra ihop sig.
![](https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjCq-JLtAiUOxDirwY-LcUhEaLZBAIG__yeIsEGUffg1RKtqu6CPnwEFOVKmGJrZEEU587Uu8tGV2mL6kMsHkXNq4AWySewtpjp6cYMXuK4wB2SjjnXi2wti0ljluOsMyeWvY6v1OsLerXx/s400/madame+de+coultre.JPG)
Men, men, men – ibland är jag glad för den där ändan som blir kvar i vagnen. Jag har inte kommit mig för att gräva upp den döda klematisen. Och för några dagar sedan upptäckte jag att den har börjat växa. Nu. Mitt i sommaren. Hoppas den växer duktigt och kommer i fatt den andra. Vore så roligt att få se dem blomma i hop.