I dag har jag haft en härlig dag i skogen. I mitt tycke är skogen som allra finast så här års – fuktiga löv i mossan, fullkomlig tystnad som då och då bryts av fågelkvitter eller när en körare susar fram mellan träden för att genast försvinna igen. Förra veckan intervjuade jag en zenmästare. Han sa att närvaroträning inte behövs i den svenska naturen och jag håller med. Mer avslappnad och närvarande än när man står ensam mitt i en höstskog går knappast att bli. Dessutom hittade jag en hel del gula kantareller. När jag styrde hemåt kände jag mig härligt genomblåst i hjärnan och nöjd med att ha fått en ordentlig dos dagsljus.
I kväll har jag ätit middag hos grannen och hämtat kött från kalvarna de skaffade i våras. Det känns lite konstigt att köttet kommer från antingen Knatte, Fnatte eller Tjatte, men samtidigt så vet jag att det här köttet är fritt från läkemedel och att kalvarna har haft en fantastisk sommar. De har gått i en jättestor hage, skuttet, gjort krumsprång och till och med gått ner i sjön för att bada (det är väldigt grunt intill hagen). Jag fick med mig en rejäl omgång ben och späck också, så i morgon ska jag dra upp morötter ur landet och koka buljong. Fast löken är slut, så den får jag köpa till. Späcket ska bli hemgjorda energibollar till fåglarna. Fast jag svimmade nästan när jag kom emot något som var misstänkt lik en lunga – jag är trots allt inte så härdad än som den nybörjare jag är när det gäller lantliv.
