Hon är så fin, min lilla Molly Sandersson. Hittade henne på plantskolan i somras och grävde ner henne bland sparrisarna för övervintring. Blev förtjust när jag upptäckte att hon hade överlevt vintern.
Egentligen är jag inte så mycket för svart. Men just den här nyansen går inte att motstå. Matt, mjuk som siden och helt utan kalla toner. Underbar, helt enkelt.
I helgen som gick läste jag i årets första nummer av tidskriften "Natur & Trädgård". Där finns ett inslag om svarta blommor med fokus på just Molly. Så nu vet jag att violen kom till på 1990-talet, som en spontankorsning i Molly Sanderssons trädgård på Irland.
Tänkt att få en så söt liten blomma uppkallad efter sig!
Det är definitivt värt att ställa murarhinkar över sparrisplantorna. Skördade vita stänglar för första gången i dag. Skalade de tjockaste två varv runt om och småkokade cirka 15 minuter i lättsaltat vatten. En nypa socker fick också vara med.
