Jag måste vara utvald!

Fenomenal. Så måste det vara. Jag kan inte vara något annat än fenomenalt drulleputtig.

Skulle vara så dukig. Var färdig för kvällen. Bara bergvallmoplantorna kvar att vattna. Tog in dem i groventrén och fuktade kruka för kruka, hur försiktigt som helst för att absolut inte få något vatten mot själva rothalsen och allt det där.

Det tog sin lilla stund. Sedan skulle jag bara gå ut med plantorna. Oups!!! Vilken saltomortal! Upp i luften, en piruett och så ner med ett stort magplask på klinkergolvet. (Plantorna alltså, inte jag.)

Så, nu har jag pysslat om dem. Gett dem mer jord och massor av sand. Visserligen var det bara en av backarna som försökte göra ett simhopp, men självklart var det den med de allra kraftigaste exemplaren. Jag menar, vad annars – det är nästan lagstadgat att det ska bli så.

Det är bäst för er att ni håller tummarna för mina blå bergvallmoplantor – annars finns det risk att det kommer fler inlägg om dessa rara små växters upp- och nedgångar, snedsprång och kullerbyttor i livet.

Ha en trevlig kväll, nu ska jag gå och städa den där entrén som senast i går var båda dammsugen och nytorkad och som nu är full av härligt nyfuktad jord.

Alldeles paff

I dag hade jag ett jobb i tidningen om jordgubbsväggen jag gjorde i somras. Gissa om jag blev förvånad när en läsare ringde och frågade om jag var trädgårdsmästare och om hon fick hyra mig för att designa och ordna hennes trädgård.

Jag tar det som en stor komplimang. Nyss var jag alldeles trött och var tvugen att öppna fönstert för att få in lite luft. Det går ju inte an att somna över tangentbordet, men nu sitter jag här och strålar som en sol. Tänk vilken energikick ett kort telefonsamtal kan ge!