Jag hade tänkt skriva om min resa till ett snöigt Norrland, om ramslöken som har växt till sig så fint, om alla rabatter som har gjorts i ordning, om mitt nya grönsaksland och om tomaterna som frodas i växthuset.
Men nä, jag måste skriva om japanska lyktor.
För två år sedan sådde jag frö till japanska lyktor. Jag var så stolt när de grodde och jag kunde plantera ut ett par i rabatten. Ännu gladare blev jag för den ensamma blomman som några månader senare tävlade med trädens färger. Förra hösten hade jag faktiskt ytterligare en eller ett par blommor. En kompis sa att det knappt finns något värre än att försöka bli av med japanska lyktor. Okej, sa jag och trodde henne inte. Alls. Mina plantor växte ju knappt.
I dag har jag tillbringat ett par timmar med att rensa. Jag vet inte hur långa, många, föregrenade, förbenade rötter jag har lirkat upp. Rabatten och stenläggningen var full av små blad som jag inte riktigt kände igen när de dök upp för ett par veckor sedan. Vilket djävulusiskt ogräs. Det får ju kirskål att framstå som beskedligt. Hur kan fröfirmorna få sälja utsädet utan varningstext? Jag vet i alla fall hur min utmaning inför sommaren ser ut. Det blir till att hålla daglig koll på om nya små otäckingar tittar upp ur jorden från ännu inte funna rötter.
