Vilken dag! Snön har kommit farande i stora sjok kring knuten. Jag har jobbat hemifrån, men gjorde en intervju i eftermiddags – det var läskiga tjugo minuter till den adressen (testade bromsarna en gång och bestämde mig för att inte behöva använda dem igen).
Samtidigt har det varit väldigt mysigt att sitta och skriva i vinterträdgården (jag lovar att sluta tjata om den senast 2016 ;). Med alla spottarna tända och ljuset utifrån känns det nästan som sommar även en grå dag som den här. Nu när det är flera minusgrader ute så är dessutom golvet varmt och skönt att gå på.
Kan inte förmå mig att ”gå in” trots att det är mörkt ute. Det är så trevligt att sitta här framför brasan och titta på växthuset som allt mer täcks av snö. Hoppas nu bara att det mojnar till i morgon och att solen tittar fram. Det vore väldigt härligt!
6 december 2013
Årets höjdpunkter
Årets höjdpunkt är dagens tema i Blommig fredag och jag hade tänkt välja tre höjdpunkter – den nya terrassen som gjordes i våras, trädgården som verkligen var tipp topp inför min 40-årsdag och vinterträdgården.
Men nej, även om de verkligen är höjdpunkter.
Häromdagen blev jag påmind om att det är de små sakerna, de vardagliga, som verkligen betyder något. Det är dem man ska vara rädd om eftersom de finns omkring oss hela tiden och är fantastiska utan att vi för det mesta ens reflekterar över dem. Och då kom jag att tänka på alla dessa solnedgångar som jag bara inte kan låta bli att fotografera och som känns som en förlängning av trädgården. Finns det något mer storslaget och ändå så vardagligt? Jag menar, de finns ju där – visserligen med varierande skönhet – varje dag. Ändå är varje solnedgång ett mirakel att hänföras över och stilla sig i.
Men nej, även om de verkligen är höjdpunkter.
Häromdagen blev jag påmind om att det är de små sakerna, de vardagliga, som verkligen betyder något. Det är dem man ska vara rädd om eftersom de finns omkring oss hela tiden och är fantastiska utan att vi för det mesta ens reflekterar över dem. Och då kom jag att tänka på alla dessa solnedgångar som jag bara inte kan låta bli att fotografera och som känns som en förlängning av trädgården. Finns det något mer storslaget och ändå så vardagligt? Jag menar, de finns ju där – visserligen med varierande skönhet – varje dag. Ändå är varje solnedgång ett mirakel att hänföras över och stilla sig i.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)