30 augusti 2009

Sparris i full blom

Stoppade om sparrisen inför hösten i dag.
Rensade i krag-
pallarna, myllade ner höns-
gödsel och täckte jorden med ett lager gräs-
klipp och halm.

När jag band upp sparrisstänglarna upptäckte jag små flera små klockor. Jag har hört att sparris får röda bär på hösten, men att den blommar hade jag inte en aning om.

27 augusti 2009

Över för i år

Nu har den varit här. Skördetröskan. Hela kvällen har den kört fram och tillbaka på åkern och tuggat i sig havre. Men särskilt fort har det inte gått. Inga 120 knyck direkt. Hade inte en aning om att skördetröskor var så nära besläktade med sniglar.

Och nej, inga dammiga gurkor i sikte. Det är kav lugnt i kväll, så dammet har varken flugit in i mitt växthus eller landat i sjön.

26 augusti 2009

Äntligen melondags!

Var ute i växthuset just som solen började gå ner. Var det aprikosljuset utifrån, eller hade största melonen skiftat i färg sedan i går? Och var det inte en annan doft där inne?

Jodå, mycket riktigt. Största melonen hade fått ett gulaktigt nätmönster på skalet. Tvekade en liten stund, men sedan klippte jag av den.

Och det var alldeles rätt. Vilken god melon! Så söt och mjuk i smaken. Har till och med vägt den lilla babyn. 8 hg smaskens.

25 augusti 2009

En annan dag ...

Nix, det blev inga dammiga gurkor i dag. Tröskan fortsatte att skörda på en annan åker. Frågan är bara - när kommer den hit? Fast det blir nog inte i morgon, för då ska det regna. I övermorgon också. Jag får nog vänta och vara beredd att stänga fönster och ventiler nästa gång solen bestämmer sig för att skina och torka grödorna på fälten.

Dammiga gurkor?

Oj! Nu är det dags!! När jag kvällpromenerade i går såg jag tröskan. Den står ”parkerad” precis i utkanten av åkern bortanför oss. Det kan bara betyda en sak. I dag skördar bonden utanför oss.

Jag har stängt alla fönster och för säkerhets skull också alla ventiler i huset. Men hur kommer det att se ut i växthuset i kväll? Solen vräker redan ner från himlen, så den automatiska ventilationen lär öppna takfönstren till max.

Kommer gurkorna att vara täckta med beigegult damm när jag kommer hem?

Tur att det är näst intill vindstilla. Fast det kunde ju få börja blåsa lite. Bara några lätta små puffar från nordanvinden skulle göra susen. Bättre att dammet hamnar i Boren än på mina gurkor!

24 augusti 2009

Min kylskåpstomat

På en födelsedagsfest i våras berättade personen jag satt bredvid att hon odlade kylskåpstomat.

Hon tog helt enkelt en tomat ur kylskåpet, skar den i tre till fyra skivor, lade dem i såjord och täckte med ytterligare lite såjord – cirka en centimeter.



Jag trodde givetvis att hon skojade, men nix, hon bedyrade flera gånger att det var sant. Så självklart var jag tvungen att gå hem och testa. Och faktiskt. Det fungerar. Efter några veckor hade jag en hel skog med små tomatskott som stack upp ur krukan.



Gallrade bort alla utom ett och stoppade ner några av de bortgallrade i andra krukor ifall något skulle hända med det första. Nu har jag en planta med mjukt rundade blad och flera gröna tomater som snart kommer att börja rodna.

Det var varit roligt med det här planteringsförsöket. Och spännande. Det kan ju bli tomater av samma sort som jag tog ur kylen, men om den var en F1-hybrid, kan det bli vilken sort som helst.


Ska definitivt göra om försöket nästa vår.

23 augusti 2009

Ett nyp under täcket

Vaknade med ett tjut vid halv tvåtiden i natt. Jag var inte ensam i sängen. Det fanns någonting mer där, någonting som nöps. Hårt!! Andra nypet fick mig att hoppa upp ur sängen och slänga mig på lysknappen.

Och vad såg jag? En tvestjärt som försökte fly in under kudden. Har inte haft några inne i huset tidigare. Men i växthuset och i trädgården finns de över allt.



Varifrån kommer de egentligen och varför måste de ge sig på mina blommor? Dahliorna är alldeles perforerade och över allt ser jag de små kornen tvestjärtarna lämnar efter sig. Eller är det kanske ägg? I så fall lär det bli invasion av klokrypare här. För ett par veckor sedan hittade jag till och med en vit. Kritvit från huvudet och neråt. Det var bara ändan och klon som hade den rätta färgen.

Ett tag bestämde jag mig för att låta tvestjärtarna vara trots vandalattackerna. Det verkar nämligen som om plantorna där tvestjärtarna har slagit ner sina bopålar är mindre angripna av ohyra. Men nu är jag bara trött på dem. Vet inte hur många rullar med wellpapp jag har försökt lura dem med. Visst, de små klobestarna kryper in och lägger sig till rätta i rullarna, men det spelar ingen roll hur många tvestjärtar jag kastar ut – jag hittar nya under var endaste kruka.

Men nu tänker jag bli av med kloändorna för gott! Har googlat på tvestjärtar och hittat ett recept som ska ta kål på dem. Bäst av allt är att lösningen ska kunna sprejas direkt på blommorna utan att de tar skada.

Recept:
Koka upp 5 dl vatten och häll i en kanna som rymmer fem liter. Häll i 2 dl grön såpa och låt svalna lite. Tillsätt 2,5 dl T-sprit och fyll upp hela kannan med kallt vatten.

Varför vattnet ska koka har jag inte en aning om. Strunt samma. Bara det fungerar. Jag ska definitivt testa.

19 augusti 2009

Knallgult glufs!

Det har varit på gång i en och en halv vecka nu. Först var det bara en liten antydan. Dagen efter var det mera uppenbart. Sedan bara segt. När ska mina ”Yellow Pearshaped” egentligen mogna?

I dag hände det!

Var så nyfiken på smaken att jag mer eller mindre slängde mig över den som blivit gul och så – glufs. Borta. Nu är det bara att vänta på att nästa ska börja skifta i färg. Hoppas det sker snart, för den första var riktigt god.

15 augusti 2009

Röj i gurkdjungeln

Ägnade förmiddagen åt att rensa upp i gurkdjungeln som har belägrat ena sidan av växthuset. Har en känsla av att jag har missuppfattat någonting.

I våras när jag försökte läsa på om hur gurkplantor ska skötas, uppfattade jag det som att alla sidoskott skulle knipsas av efter ett fruktämne och tillhörande blad, men att plantan ska få grena ut sig så mycket den vill när den väl har vuxit upp till taket.

Så har jag gjort. Men flera av de blivande små gurkorna har blivit gula och skrumpnat ihop. Nu har jag klippt bort blad där det inte finns något fruktämne och gallrat bland gurkorna som börjat växa. Hellre några fina gurkor än ett gäng halvskrumpna.


Har funderat på varför det inte har blivit riktigt bra. Kanske har jag missuppfattat hur gurkorna ska skötas. Eller också gäller rådet för dem som har grävda land inne i växthuset. Jag odlar i 20 liters murarhinkar och det ställer ju större krav på vattning och gödning. Borde kanske göda lite oftare än en gång i veckan framöver. Tre gånger på två veckor, till exempel. Eller två gånger i veckan. Och så skulle jag kanske ha ordnat en bättre jord från början – blandat upp planteringsjorden med en rejäl dos hönsgödsel, benmjöl och vedaska.

Jag ska testa mig fram med gödning resten av säsongen och försöka komma fram till vad som fungerar.

14 augusti 2009

Sju sorters blommor på ett ungefär

Det kanske inte bara är på våren "Den blomstertid nu kommer" kan sjungas. Trädgården blommar för fullt. Passade på att plocka en bukett efter jobbet. Ska njuta av den varje gång jag går förbi vardagsrumsbordet. Hoppas nu bara inte för många tvestjärtar gömmer sig inne bland kronbladen ...

13 augusti 2009

Dagens skörd

Nu är den där tiden jag har gått och längtat efter äntligen här. Skördetiden. Jag behöver inte längre gå och titta på enstaka gurkor eller tomater och fundera på om de är aningen längre eller lite grönare än i går. Nu gäller det att hinna med att äta också. Blir lika förvånad varje gång jag kommer in i växthuset och hittar en ny gurka som hunnit mogna. Fattar knappt hur det går till. Det känns nästan som om de leker kurragömma med mig.

12 augusti 2009

Djungelgurka - tredje gången gilt?

Kunde inte låta bli att så ett par frön djungelgurka för en månad sedan. Petade ner sådana i jorden i våras, men allt gick på tok. Första omgången tittade snällt upp ur jorden och fick som belöning stå i en solig och skyddad vrå på terrassen. På eftermiddagen var de välstekta och bortom alla upplivningsförsök. Sådde en andra omgång, men lyckades inte med den heller. Var så rädd att de skulle torka att jag råkade dränka dem med all min välmening.

Den här gången verkar det gå bättre – även om jag kanske är lite väl sent ute. Okej, på tok för sent. Men hittills har det som smort. Bara fem dagar efter sådd böjde sig det första lilla bladet upp ur jorden.

Lovar att inte misshandla plantorna den här gången, utan ge dem lagom mycket vatten. Jag är ju lite sent ute, men vem vet – kanske får jag små gurkor lagom till första frosten i början av oktober.

11 augusti 2009

Näckros i sillaspad

Grrr … Det är inte allt som lyckas. I våras såg jag en bild på en gammal vattenfylld tunna med en röd näckros i. Precis så skulle jag också göra. Köpte en väl använd silltunna, en planteringskorg för vattenväxter och en slemmig liten planta prydd med en bild av en rosa näckros.

Men det blev inte riktigt som jag hade tänkt mig. Tunnan luktade. Först var det bara sillstank, men den doldes snart av en tydlig odör av ruttnande vatten. Näckrosen började visserligen skicka upp blad till ytan, men väl där blev de ludna och skrumpnade bort. Därefter fick jag en privat liten algblomning och till sist bestämde sig myggorna för att ruttnande sillspad är den absolut bästa platsen att använda som bb.

Nu har jag mer eller mindre fått bukt med tunnan. Maken brände ur den med gasol och smetade på tjära. Vattnet är nästan fritt från mygglarver och luktar faktiskt inte så tokigt. Fast någon näckros har jag inte sett röken av. Hoppas att grannen ska förbarma sig och låta den övervintra i jordkällaren, så att jag kan försöka på nytt nästa år. Resten av säsongen tänker jag hålla till godo med vattenhyacint och en avklippt kaktusdahlia – om jag kisar lite så ser den faktiskt nästan ut som en näckros.

9 augusti 2009

Översvämning!

Jag har varit på segelsemester några dagar och kommit tillbaka till ett översvämmat grönsaksland. Squashen som hittills har varit så beskedlig, har slingrat iväg och lagt sig till rätta rakt över salladen och ser ut att vilja göra det samma där persiljan växer.

Fast värst är ändå solrosorna. Satte några jättesolrosor längst bak i landet i våras och tänkte att lukt- och sockerärter säkert skulle tycka om att slingra uppför stjälkarna. På påsen stod det att solrosorna kunde bli så höga som fem meter, men det trodde jag inte var möjligt. Nu är de fyra meter och ser inte ut att vara färdigväxta på långa vägar.

Även solrosorna jag satte bakom landet har ringlat i väg med en hisklig fart. Där hade jag knappt räknat med att de skulle kunna växa över huvud taget, eftersom fröna är nedstoppade i en hög med skräpjord. Det är jordrester fulla med grus, sten och lera som blev över när vi grävde ur för växthuset. Men tydligen fungerar det med täckodling. Högen har fått vara trädgårdskompost under sommaren och nu trängs gräsklipp, rabarberblad och gamla krukväxter med feta maskar i skuggan under
solrosbladen.

Häromdagen bjöd grannarna in till fika. Var nära att sätta i halsen när jag såg vad solrosorna hade ställt till med. Grannarna har sjöutsikt från ett enda ställe när de sitter på sin inglasade altan. Eller rättare sagt - hade. Det enda de ser nu är en gul djungel. Nästa år är det nog bäst att jag hittar ett annat ställe till mina solrosor.