Men, jag vill ha en hortensia!
Snälla?
Jag looovar att gräva ner den själv!!! För tre år sedan semestrade vi i de skotska högländerna. Underbar natur med berg lika mjuka och skrynkliga som valpansikten, ljung, ormbunkar, får, borgar med mossiga stenar och oändligt många vattenfall. Och vilka trädgårdar! Och så många hortensior. Och så stora. Oj, oj, oj, vilket habegär.
I somras fick jag se en ljusblå hortensia på plantskolan. Hade redan lovat Klas att inte skaffa några fler växter den säsongen – i synnerhet inte stora – men ”jag lovar att gräva ner den själv” fungerade. Har nog aldrig varit så smutsig. Badet i sjön hjälpte inte – trots att jag släpade med mig både tvål och schampo.
Senare fick jag en vit hortensia till vardagsrummet. Måste erkänna att den också åkte ner i jorden. Nu har både den och den blå vaknat till liv efter vintersömnen och börjat veckla ut små solfjädrar av klorofyll.
Inomhus njuter jag i fulla drag av en mörkblå hortensia. Funderar på om inte den också ska få flytta ut i trädgården – ska bara låta naturen värma upp sig lite mer först.
