Jag älskar aklejor. När jag var liten seglade vi ofta till ett ställe där det finns en gammal masugn. Där framför låg en stor oval rabatt med lupiner, pioner och aklejor. Nässlor var det också gott om. Min bästis och jag blev osams i den där rabatten när vi förälskade oss i samma pion och trampade in i rabatten för att hinna knipa den först. Jag vann tyvärr. Det gjorde inte bara ont på ben och armar, det kostade flera dagars vänskap också.
Masugnen står kvar, men rabatten är vildvuxen och består i dag mest av storvuxna ogräs. En bäck rinner förbi masugnen. På andra sidan av bäcken, nedanför slagghögarna, går det fortfarande att hitta rosa och lila aklejor som har frösått sig själva. Kan inte se mig mätt på dem.
Nu vill jag ha massor av aklejor i trädgården. Men de är svåra, de små uslingarna. Har läst om odlare med riktig tumme för aklejor. Det bara poppar upp små plantor ur jorden, verkar det som. En del låter sådderna stå i vanlig rumstemperatur, andra växlar: rumstemperatur på dagen och kylskåp nattetid. Vissa köldbehandlar i kylskåp under flera veckor – ibland månader. Några gräver ner sådderna under snön medan en och annan bara strör ut frön på marken under hösten.
Det vore väl sjutton om inte jag också skulle lyckas. Den här gången ska jag nog testa lite olika metoder samt ha massor av tålamod. Tänker inte ge mig förrän en hel släktträff med aklejor har samlat ihop sig där ute i trädgården.
Sorter: Rosa klematisakleja – Clementine Salmon Rose, svart akleja, sibirisk akleja, pink petticoat, blå hallonakleja – Tower Light Blue, rosa hallonakleja – Tower Light Pink, Mellow Yellow samt blandningarna Gardener´s Store och Biedermeier Mixed.
20 mars 2010
Jag ska lyckas!
Nu har jag trillat dit igen. Jag skulle ju inte! Men fler fröer är på väg hem. Några solrossorter, en pensé, mer blå bergvallmo samt en luktärt. Och så aklejor. Flera stycken. Trots att jag inte fått mer än ett frö att gro i år – och då har jag ändå sått vid två tillfällen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)