Jag vet att jag är aningen överentusiastisk. Att jag ligger snubblande nära nördgränsen. Men det gör ingenting. Jag tänker på det som barnasinne och gläds. Åt glädjen. Nyfikenheten. Längtan och lusten.Det har visserligen bara gått tre dagar sedan jag sådde, men jag har givetvis stått med näsan tätt mot jorden och kikat efter tecken på liv – flera gånger varje dag. Och i morse, när jag tände lampan, fick jag se ett blekt skott titta upp. När jag hade kikat en stund kunde jag räkna till fem små skott. När jag gick till jobbet en stund senare hade ljuset fått ett av skotten att sträcka på sig lite till.
Underbart! Tänk att kunna bli så glad för något så litet. Det unnar jag alla!
