Den sista dahlian är uppgrävd och har bäddats ner i en kartong med sågspån där de andra har legat och väntat i en vecka. Tyvärr har vi inget bra ställe att förvara rötterna på här hemma. Inomhus är det alldeles för varmt och på vinden blir det frysgrader. Men maken har lovat att de ska få stå ifred i garaget på hans jobb. Perfekt ide i tiogradigt mörker.
Änglatrumpeten ska också få bo där i vinter, men inte riktigt än. Efter några veckor i växthuset har den blivit förvirrad och släpper nu fram knopp efter knopp. De är inte särskilt stora, men vem vet – kanske slår de smörgula klockorna ut lagom till novembermörkret.
