Som tur var upptäcktes hinken av en djurälskare och nu bor Lill-Fia hos grannen på andra sidan skogen. Jag är grön av avund. Lill-Fia är en dvärgrex, rasen som står högst upp på min egen önskelista tillsammans med lejonhövdad dvärgvädur. Pälsen på den här lilla gullungen är precis som sammet.
Som tur är har jag en snäll granne som låter mig låna Lill-Fia. Jag hämtade hem henne både i lördags och i går och det har varit så mysigt. Hon knakar tänder så att det står härliga till och katten har pussat på henne och sträckt ut sig tätt intill – kanske minns hon sin Snutt?
Det bästa är att Lill-Fia är en goskanin som jag får fästa mig vid. Grannens andra kaniner säljs som husdjur eller går till slakt för köttets skull. Men inte Lill-Fia. Hon har fått ett bra hem och där ska hon stanna.