26 juni 2010

Så larvigt!

Jag är lite purken just nu. Jag vet inte vad larven på bilden heter, men jag gissar på stor klematisgluffare.

Upptäckte den i dag när jag skulle titta till mina sticklingar. Suckade djupt när jag såg den feta larven. Ingen som helst tvekan – flasksticklingen är körd. Den och alla de kådafärgade äggen åkte raka vägen till soptunnan.

Hoppas nu bara att sticklingarna i landet tar sig och att de inte drabbas av stora klematisgluffare de också.


En timma efter inlägget:
Jag har googlat lite och lärt mig ett och annat. Den mintgröna larven är inte en stor klematisgluffare utan larven till en orangestjärtad insekt som heter klematisstekel. Men med tanke på aptiten, så var mitt namn rätt så mitt i prick.

Klematissteklens bebisar äter upp klematisbladen i snabb takt. Stekeln är duktig på att föröka sig och larverna är svåra att upptäcka när de är små och sitter på bladens undersida. Larverna ska slängas där de inte kan göra skada, eller klämmas ihjäl, och bladen ska helst brännas. Ingenting ska läggas i komposten. Blåmesar ska gilla de här gynnarna, så en holk med lagom stort hål för just blåmesar kan vara en god idé.

Dagens lärdom:
I fortsättningen ska jag försöka komma ihåg att vara lite försiktig när jag släpar hem växter och sticklingar från andras trädgårdar. Att sätta det gröna i karantän kanske inte är så tokigt.

Mer stäpplök, tack!

När jag köpte lökar i höstas, fick jag syn på en påse med texten "stäpplök". De såg så roliga ut att jag inte kunde låta bli att lägga påsen i korgen bland små irisar, tulpanlökar och pärlhyacinter.

Nu har stäpplökarna kommit upp ur jorden och börjar små smått slå ut sina blommor.

Tror att jag ska stoppa några fler påsar med stäpplök i korgen när jag köper lökar i höst.

Mitt i midsommarnatten

Midnatt under midsommarnattens fullmåne.