Dag åtta av förkylningen från helvetet. Sex dagar med halsont har nu ersatts av snorfabrik och jag är hesare än Bonnie Tyler. Febern verkar inte ha några större planer på att ge med sig. Fast i dag känns det ändå som det kanske har vänt. Tror att jag hade värsta dagen i går.
Tacksammast just nu är jag över honungsbruken jag fick med mig från en väns jordkällare förra veckan. Jag var hembjuden till henne på våfflor och upptäckte att hon hade en burk av precis den där honungen som jag alltid jagar efter – näst intill vit och riktigt hård även när den förvaras i rumstemperatur, sådan som farmor hade i en stor vit hink när jag var liten. Det visade sig att det är grannar till min vän som producerar honungen, så jag fick köpa hennes oöppnade burk och vet dessutom vem jag ska vända mig till när burken tar slut. Det vore faktiskt lite mysigt med egna bin – tänk vilka fantastiska medarbetare i växthuset. Fast jag skulle antagligen bara bli stucken och önska att bina vore humlor.
Jag är också väldigt tacksam för örtteet som min kollega köpte med sig från Öland och som jag bälgade i mig i natt när hostan inte ville ge med sig. Det kommer från Capellagården och innehåller blad från hallon, svarta vinbär, krusmynta och jordgubbar. Hm … undrar hur svårt det skulle vara att göra något liknande? Fast innehållet i påsen ser absolut inte ut som något jag lyckats torka, så de kanske har någon särskild metod för att få det så bra. Det är dock definitivt värt ett försök.
I morgon har en frilans lovat att ta min intervju. Det är jag också väldigt tacksam för. Jag ska stanna hemma och se till att bli feberfri. Egentligen skulle jag ha tittat in hos Lotta med bloggen Vid Vätterns strand på väg hem från jobbet när jag ändå var i hennes del av världen. Det känns trist att det inte blir av, men kanske att det kan bli en träff mycket snart i alla fall.
