Det var inte så här jag hade trott att det skulle se ut när jag vaknade i går morse. Snö. Att det skulle blåsa hårt visste jag, men att det skulle komma snö hade jag inte trott. Och hårt har det blåst. Ladan uppe vid vägen har säckat ihop på mitten och blivit ett enda stort ras.
I dag har vädret varit ett helt annat. Det har inte blåst mycket alls och snön är nästa helt borta.
Solen har strålat, då och då bakom tunna molnslöjor och isvindarna har ersatts av en mjuk och härlig värme.
Dessutom hörde jag för första gången de där trippande små stegen på taket till vinterträdgården. Och mycket riktigt. När jag rusade ut satt hon där och titta på mig – sädesärlan.
2 kommentarer:
Det var en riktigt mix av vinter och vår. Det låter väldigt dramatiskt med ladan uppe vid vägen. Det blommar väldigt mycket hos dig om man jämför med hos mig där snön fortsätter att ligga i hela trädgården. Om jag inte skulle ha mina fröodlingar och mitt uterum skulle jag nog bli lite smått tokig för jag vet att jag inte kommer att kunna gå ut förrän någon gång i maj och börja jobba i trädgården.
Sädesärlan är ett riktigt vårtecken det! Här har mina rödklädda herrar Robin och Knut i varje fall anlänt. Såg dom första gången igår!
Önskar dig en skön söndag!
Kram Anita
Äntligen vår! Du ser den kom, omän lite sent! Njut!
Skicka en kommentar