"Matte, vi kan väl dela på den", jamade Riva när jag kom på henne att smyga på en stackars taltrast som bumpat huvudet i vardagsrumsfönstret. Riva var som tur var inne i vardagsrummet, men den lilla taltrasten satt mitt på terrassen och väntade på att bli rovfågelmat. Till slut kunde jag inte låta bli att gå ut och flytta på den. Den blev inte direkt glad på mig, men jag tror att den har det bättre, eller i alla fall tryggare, på stolen som är inskjuten under utebordet. Där kan i alla fall inga frukostletande fåglar få syn på den.
Nästa år hittar jag den säkert i körsbärsträdet ...
