Jag blir så sugen på att läsa när ”Handbok för din trädgård” dimper ner i postfacket. Boken är så fin och vid en första bläddring ser den jättetrevlig ut. Men när jag väl sätter mig ner får att läsa så tycker jag mest att den är rörig. Tänkte författaren Susanna Hultin ens på struktur och målgrupp när hon skrev? Det är mest en pytt i panna som inte tycks ha någon naturlig följd annat än årstidernas. Bönor och ärter avhandlas på elva rader och då är det både luktärter och hjälmbönor och blomsterbönor som omfattas. Sedan hoppar författaren raskt vidare till beskärning av äppelträd. Fast här och där hittar jag guldkorn. Äntligen trillar poletten ner så jag förstår hur jag ska tänka när jag beskär mitt stackars illa tuktade päronträd. Dessutom gillar jag det personliga anslaget och känner att jag trots allt är riktigt glad för den här spretiga lilla boken som av någon anledning får mig att tänka på Kamratposten.
