Welcome back to the 80's

Jag har återigen varit sjuk. Den här gången en dunderförkylning som fortfarande hänger med trots att det har gått två veckor sedan den började. Men nu har jag äntligen orkat ägna mig åt trädgården igen. I dag har jag rensat ärt- och bönlandet och sått en andra omgång, rensat alla pallkragar med sparris och gödslat med hönspellets, rensat mellan lavendelplantorna, sått luktärter och klippa bort stora famnar med överblommade aklejor. Och så drog jag med mig maken till dynaffären. Jag skulle så gärna vilja hitta något i vintagestil till växthuset, men i brist på det fick det bli färgglatt. Jag är så nöjd. Det känns lite som en tidsresa tillbaka till 80-talet. Får nog spela 80-talspop resten av sommaren för att riktigt förstärka känslan av att vara tillbaka i grundskolan.

Det regnar!

Tänk att man kan bli så lycklig av ösregn. Jag bara njuter av smattret mot taket. Jag har till och med en brasa igång. I eftermiddag ska det kanske bli åska. Funderar på att poppa lite popcorn att avnjuta till skådespelet. Hoppas nu bara att det fortsätter att regna hela dagen, kvällen lång och en bra bit in på natten. Jag riktigt hör hur gräsrötterna där ute jublar.

Dagens skörd

Tänk att redan kunna skörda squash. Det känns alldeles fantastisk. Sorterna är Pic n pic och Yellow crookneck. Som jag har längtat!

Försummad trädgård

Oj, så länge sedan det var jag grejade i trädgården. I alla fall så där på riktigt.

De senaste veckorna har trädgården varit lika het och torr som en öken. Det har inte gått att greja i solen. Ett och annat ogräs har dragits upp på ställen där skuggan har dröjt sig kvar. I övrigt har inget blivit gjort.

I tisdags kväll när jag gick in i växthuset insåg jag att det höll på att förvandlas till en djungel. Vinrankan sträckte ut sig som en bläckfisk och försökte ta över allt ledigt utrymme. Tomaterna gjorde sitt bästa för att skicka ut enorma sidoskott och gurkorna kröp ihop mot jorden och gömde sin frukt.

I går förmiddag när det ännu var skapligt svalt gick jag dit med sekatör och snören att bina upp plantor med. Det tog sin stund, men när jag var färdig kändes det så trevligt att vi till och med åt middag där inne.

I dag är ökenhettan tillbaka, men om prognosen för nästa vecka stämmer så ska det bli lite svalare, lite molnigare och – hoppas, hoppas, hoppas – kanske en och annan droppe regn.

Läkande trädgård

Ungefär så här har jag känt mig de senaste veckorna. Det har varit väldigt struligt på jobbet på grund av sjuk personal och jag har känt mig oerhört pressad, stressad och trött. Till och med lite ledsen. Helst har jag bara velat lägga mig ner och sova. Sådana gånger är det tur att trädgården finns. När jag inte har läst bok i soffan och tagit långa tupplurar är det trädgården jag har befunnit mig i. Jag har sått, skolat om, planterat och vattnat, rensat, bundit upp, skördat och ansat. Hela tiden med en ljudbok i öronen. Ljudböcker är fantastiska. De gör inte bara jobbet roligare – de gör det också svårt att tänka på annat än det man har för händerna och själva handlingen.

I dag har jag dessutom kunnat ägna mig åt en annan favorit-
syssla. Bad och bryggliv. Vilket himmelrike att redan i mitten av maj kunna packa ner lunchen, handduk och bok för en härlig stund med fågelsång, vågskvalp och ren ljuvlighet. Att få bada i vatten som redan är sjutton grader känns så lyxigt att det inte är klokt. Jag hoppas och tror på en lång och härlig badsäsong.

Tomat surprise

Tomaterna jag sådde vecka ett växer så det knakar. Vid det här laget är de över en meter höga och hur buskiga som helst. Dessutom blommar de. Enda problemet är väl att det börjar bli lite svårt att ta sig förbi. Passagen mellan dem och soffan blir trängre för varje dag som går. Just nu är jag dock vansinnigt stolt över dem. I går tittade jag ut genom vardagsrumsfönstret som de står emot (fönstren som skiljer vardagsrum och vinterträdgård åt) och fick se fyra, stora, gröna tomater. Vilken överraskning. Jag hade inte en aning om att det var tomater på gång. Gissa om jag är katig. Här kommer det inom kort att vankas solmogen oxheart och det känns alldeles fantastiskt. Börjar fundera på om jag inte ska vara lite snabbare med tomatsådden nästa år med tanke på hur bra plantorna verkar fungera i vinterträdgården.

Aldrig mer japanska lyktor

Jag hade tänkt skriva om min resa till ett snöigt Norrland, om ramslöken som har växt till sig så fint, om alla rabatter som har gjorts i ordning, om mitt nya grönsaksland och om tomaterna som frodas i växthuset.

Men nä, jag måste skriva om japanska lyktor.

För två år sedan sådde jag frö till japanska lyktor. Jag var så stolt när de grodde och jag kunde plantera ut ett par i rabatten. Ännu gladare blev jag för den ensamma blomman som några månader senare tävlade med trädens färger. Förra hösten hade jag faktiskt ytterligare en eller ett par blommor. En kompis sa att det knappt finns något värre än att försöka bli av med japanska lyktor. Okej, sa jag och trodde henne inte. Alls. Mina plantor växte ju knappt.

I dag har jag tillbringat ett par timmar med att rensa. Jag vet inte hur långa, många, föregrenade, förbenade rötter jag har lirkat upp. Rabatten och stenläggningen var full av små blad som jag inte riktigt kände igen när de dök upp för ett par veckor sedan. Vilket djävulusiskt ogräs. Det får ju kirskål att framstå som beskedligt. Hur kan fröfirmorna få sälja utsädet utan varningstext? Jag vet i alla fall hur min utmaning inför sommaren ser ut. Det blir till att hålla daglig koll på om nya små otäckingar tittar upp ur jorden från ännu inte funna rötter.