En härlig dag i skogen

I dag har jag haft en härlig dag i skogen. I mitt tycke är skogen som allra finast så här års – fuktiga löv i mossan, fullkomlig tystnad som då och då bryts av fågelkvitter eller när en körare susar fram mellan träden för att genast försvinna igen. Förra veckan intervjuade jag en zenmästare. Han sa att närvaroträning inte behövs i den svenska naturen och jag håller med. Mer avslappnad och närvarande än när man står ensam mitt i en höstskog går knappast att bli. Dessutom hittade jag en hel del gula kantareller. När jag styrde hemåt kände jag mig härligt genomblåst i hjärnan och nöjd med att ha fått en ordentlig dos dagsljus.

I kväll har jag ätit middag hos grannen och hämtat kött från kalvarna de skaffade i våras. Det känns lite konstigt att köttet kommer från antingen Knatte, Fnatte eller Tjatte, men samtidigt så vet jag att det här köttet är fritt från läkemedel och att kalvarna har haft en fantastisk sommar. De har gått i en jättestor hage, skuttet, gjort krumsprång och till och med gått ner i sjön för att bada (det är väldigt grunt intill hagen). Jag fick med mig en rejäl omgång ben och späck också, så i morgon ska jag dra upp morötter ur landet och koka buljong. Fast löken är slut, så den får jag köpa till. Späcket ska bli hemgjorda energibollar till fåglarna. Fast jag svimmade nästan när jag kom emot något som var misstänkt lik en lunga – jag är trots allt inte så härdad än som den nybörjare jag är när det gäller lantliv.

Himlen ber om ursäkt

Jag missade stormen! Om det nu var någon här!?! Jag ville givetvis inte att någon skulle bli skadad eller att något skulle gå sönder, men det är faktiskt lite mysigt att sitta inomhus och känna sig trygg när vädrets makter brakar loss. Jag hade faktiskt planer på att hälla upp ett glas fläderchampagne från i somras och bara njuta.

Men jag var dödstrött och slocknade strax efter halv åtta. När jag vaknade vi femsnåret blåste det lite, men inte särskilt mycket. Snuvad!

Fast när jag körde in till jobbet så fick jag ett så ljuvligt skådespel på himlen att jag inte ens kom mig för att slå på bilradion. Hela spektrumet från glödande magma till rosa sockervadd − nästan som om himlen ville be om ursäkt för vinden och ovädret. Eller kanske inte, för en stund senare hällde regnet ner på nytt …

Hur går det med vintertomaterna?

Hur går det för er som har tagit tomatsticklingar? Min stickling har haft det lite bra den här härliga hösten och bor nu i en stor kruka. Den blommar sedan ett par veckor och det är nästan så att jag börjar hoppas på väldigt tidiga tomater. Jag har fått tjuva den ett par gånger och gjort nya sticklingar av sidoskotten. Både tjuvarna och den stora plantan bor i växthuset. Min förhoppning är att de snart ska kunna flytta in i vinterträdgården, men det står än så länge skrivet i stjärnorna.

Utifall att stormen kommer

Det verkar inte som om trakten där jag bor kommer att drabbas så värst av höststormen som ska dra in i morgon kväll, men jag har ändå en gnagande känsla i magen av att det kommer att blåsa rejält. ”Better safe than sorry”, har jag tänkt i dag och nynnat på Melissa Horns strof ♪♫ jag går i vinterskor om hösten, alltid förberedd för storm ♫♪ – trots att jag själv fortfarande envisas med bara fötter i somriga ballerinor.

Men inget ont som inte för något gott med sig. Jag har tagit ner alla lyktor från träden och passat på att diska dem ordentligt. Växthuset har fått sin sista skruv fastskruvad – trots att vi har haft det i fyra år. Nu går det äntligen att låsa dörrarna – vore ju trist om de åker upp och står och slår i blåsten.

Jag har också tagit in citronträdet, småkrukor och andra lösa pinaler. Innan vi tar kväll ska vi släpa upp en del av sommarmöblerna på vinden. Maken har surrat fast kanoten och spänt fast nätet med löv kring hortensian lite extra.

Så, nu är vi förberedda utifall att stormen kommer.

Tenta i stället för jordgubbsland

I dag hade jag tänkt göra i ordning ett nytt jordgubbsland och röja lite i trädgården. Men i stället blev det tentaskrivning på kursen i Digital bildbehandling. Jag har slösat tillräckligt med energi på att tänka att jag borde göra tentan i stället för att ta itu med uppgiften.

Är så glad att den är över – det tog fem timmar att bildbehandla och skriva dokumentationen. Det känns som om jag har skrivit som en galning och under tidspress. Har till och med hög puls. Vid något tillfälle stack maken till mig en hamburgare som han hade varit och köpt och den åt jag medan jag fortsatte att skriva och skriv och skriva. Hoppas nu bara att jag blir godkänd.

Nu måste jag nog gå igenom delar av kursen på nytt för att verkligen känna att polletterna trillar ner, men jag måste säga att den här kursen har gjort fotandet till bloggen roligare. Undervisningen har fått mig att tänka på ett annat sätt både när jag tar bilder och när jag behandlar dem. Fast i dag blir det nog inga bilder tagna.

Jag är trött i armarna och tom i huvudet. Det är mulet ute och innan jag gör någonting annat så ska jag röja upp röran som på något sätt uppstod omkring mig medan jag satt här och skrev.

När växterna själva får välja

Mina köttätare har verkligen gjort skäl för sina namn i sommar. I alla fall den vita flugtrumpeten som har proppat i sig flugor. Klipper jag av en vissnande stängel så ligger flugorna packade på rad inuti.

Märkligt nog är den lägre kompisen (sarracenia rubra ssp wherryi) precis lika förtjust i flugor – trots att den egentligen är ”specialiserad” på getingar. Kul att den väljer det den gillar bäst!

De två mindre köttätarna gör inte lika mycket väsen av sig. Jag har i alla fall inte märkt att Venus flugfälla har fågnat så värst mycket. Fast mitt sileshår är rätt duktig på att få fatt i sorgmyggor och det tackar jag förstås för.

Höststorm och månsken

Vilken märklig morgon. Vaknade av att trädgården badade i ljus från växthuset och från månen. Orion höll just på att försvinna bakom ett moln som verkade snigla sig fram över himlen trots att det stormar från sydväst. Dessutom är det riktigt varmt ute. Vackert, men märkligt.