Om och om igen

Jag är riktigt förvånad över mig själv. Jag har alltid suckat lite när jag läst om att man verkligen ska utnyttja jorden och se till att få så många skördar per säsong som möjligt. Att jag har suckat beror nog på att jag varit lite avundsjuk på dem som orkar och lite besviken på mig själv och min lathet. Men i år har jag visst utan att tänka på det börjat göra på det sättet. Först med rödbetorna, som jag skrev om i går. Och nu med morötterna. Ena pallkragen med morötter sådde jag den 28 december förra året. Helt knäppt, men det var fantastiskt soligt och varmt och härligt den dagen. De morötterna är färdiga för skörd nu. För några veckor sedan, när jag insåg att det nästan var dags att skörda morötter, började jag så nya morotsfröer i raderna mellan de nästan fullvuxna. Och i förrgår när jag drog upp morötter, var jag genast där och stoppade ner nya frön där de uppdragna gamla växt. Precis som med rödbetorna ska det bli mycket spännande att se resultatet.

Skörd och sådd av rödbetor

Upptäckte häromdagen att rödbetorna var på god väg att klättra ur sin pallkrage. Nyss var de under jord och nu är de halvvägs upp. Är riktigt förvånad över hur stora de är alla redan − ungefärg tio till femton centimeter långa och riktigt knubbiga.Så i går skördade vi de första fyra och jag blev riktigt full i skratt när jag drog upp dem och fick se att alla har en krage av uttöjt  tidningspapper omkring sig.

Tyvärr minns jag inte riktigt när jag sådde rödbetorna – måste bli bättre på att skriva upp sådant. Men jag gjorde krukor av tidningspapper och sådde ett frö i varje. De fick bo i växthuset tills de hade ordentlig blast och det började kännas varmt ute. Den 22 maj fick de flytta ut i landet. Jag gjorde helt enkelt lagom stora hål i jorden med en liten petflaska och ploppade i en tidningskruka i varje hål.

I går kväll gjorde jag 20 nya krukor av tidningspapper och sådde nya rödbetsfrön. Låter kanske knäppt att förodla så här års, men det är varmare för dem i växthuset och så tänker jag så rädisor där de gamla betorna har stått. Hoppas att rädiskorna ska vara klara tills den nya omgången av rödbetor är redo att stoppas ner i landet. Ska bli väldigt spännande att se om en så pass sen sådd ger en andra omgång med rödbetor!

Dagens skörd

I år jag har ju lovat mig själv att bli bättre på att skörda det jag sår. Så nu är det hög tid att börja. Morötterna sådde jag i december och rödbetorna förodlade jag i tidningspappers- krukor. Squashen fick till att börja med växa sig stor, men då blev den inte god, så nu tar jag de små gula bollarna riktigt små. Om en stund ska det här bli middag ihop med grillat kött och kantarellsås. Trevlig fredagskväll!

Varför oskärpa?

En liten undran till er andra som gillar att fotografera. Sedan jag bytte kamera så ser bilderna lite oskarpa ut på bloggen. Men så fort jag klickar på en bild och får upp den i bildvisningsläge på bloggen, så är den skarp. Någon som vet varför det är så?

En glad snigel

Det är inte ofta jag har sniglar på besök i trädgården, men i morse hittade jag en glad mun på ett av träden som gränsar till dungen.

Macarons i stället för trädgård

Vaknade till spöregn och med ett förfärligt sug efter att baka macarons. Trädgården klarar ju sig själv när himlen har bestämt sig för att vattna och dessutom har jag en oplockad gås med de där kakorna.

Testade för första gången någon gång i höstas och fick perfekta kakor. Riktigt tuggummirosa. Sedan ville jag göra macarons i en annan färg. Den plåten hamnade i soporna. Den och de sex efterföljande. Var så arg och irriterad att jag bakade till långt in på natten, men ingenting fungerade. Sedan dess har jag inte gjort fler försök, men tänkt att jag någon gång ska vinna över luringarna. Och nu har jag lyckats – tror att det till största delen beror på att jag fick en bok om macarons när jag fyllde och att det receptet och alla tips som följde med var vad som behövdes.

I dag gick det. Äntligen! Nu har det dessutom slutat regna. Ska ta ett dopp i sjön och äta lunch, sedan blir det nog dags för lite sådder av squash och lupiner.

I stället för staket

Familjen som bodde i huset innan vi flyttade hit hade kamp- hund och ett staket som skulle hålla den inne på tomten. Staketet var bland det första jag tog itu med på tomten. Det var ett lapptäcke av olika sorters mjukgaller fastnitat på rundstolpar i olika vinklar. Sedan dess har vi inte haft något staket eller någon avgränsning – vi har ju inte mer än två grannar och åt de andra hållen är det härligt med en träd- gård som övergår i natur. Men mot ena grannen har det sett lite halvdant ut. Gruset på vår uppfart har ingen ordentlig kant mot gräsplätten som varken tillhör oss eller grannen. Jag har länge velat odla där, men maken har stretat emot av praktiska skäl.

I vintras kom jag på den här varianten med armeringsmatta uppställd bakom odlingslådor. Den varianten föll till att börja med inte heller i god jord, men när maken insåg att odlingslådorna skulle vara flyttbara och kunna förvaras på annan plats när snön tar över och det är dags för skottning, gick han till slut med på arrangemanget och kom en vacker kväll hem med önskad armeringsmatta och plankor som han raskt gjorde fyra lådor av.

Lådorna är anpassade till foderhoar, som står inuti lådorna. På det sättet blir det inte en massa jord i gruset. Dessutom är hoarna enkla att tömma och skrubba ur efter varje säsong. Han är jättenöjd med resultatet och gick till slut med på att vi skulle ha jordärtskockor mellan varje staketland. När ärterna och bönorna som i år klättrar på gallret har växt till sig och jordärtskockorna slagit ut i gul blom kommer det att bli jättefint! Då är nog gräsplätten finare också. Tidigare har vi klippt den, men nu slår maken den med lie lite i taget, för att kaninen ska ha färskt gräs i sin höhäck. Personligen är jag hur nöjd som helst och det ser precis ut som när jag tänkte ut det hela i huvudet.