Njuter så det gör ont

Jag hinner inte med just nu. Jag vill bara frysa våren och sträcka ut den till minst ett halvår så att jag verkligen får chansen att njuta ordentligt. Av allt som blommar, av allt som snart ska blomma och av allt som snart har blommat över. Tulpanerna, aklejorna, trädpionen, den blå bergvallmon, lupinerna, liljekonvaljerna och syrenerna. Jag har inte på långa vägar sniffat färdigt på häggen. Jag älskar våren så mycket att det nästan gör ont.

Häromkvällen gick jag ut i trädgården medan jag borstade tänderna. Först hörde jag lommen som hoade över sjön. Därefter rördromen och så till sist göken. Det är så fantastiskt otroligt underbart!

Krusbär två veckor i dag

Det här är Krusbär. Fyller två veckor i dag. En av fem små zebrasyskon som än så länge mest sover och gapar efter mat. Och hur mysig som helst! Hur ska jag kunna skiljas från dem när det är dags? De andra heter Hallon, Soda, Champis och Pommac.

Roboten dyker ner i diket

Vår lilla robot tuffar på, men stöter allt oftare på hinder den inte riktigt bemästrar. Nästan varje dag hittar jag den med nosen ner i diket. Misstänker starkt att de som lade ut kabeln lade den lite för nära kanten.

 

Härliga dagar i trädgården

Vilket härligt väder det är. Varmt och underbart! Fast det är lite tryckande, så jag undrar om det kanske inte kan komma en åskknall lite senare.



Jag ställde ut nästan alla mina pelargoner i går och i natt hade jag mardrömmar. Det är väldigt skönt att vakna på riktigt när man i drömmen vaknar till en vit värld där pelargonerna begravts under stora drivor av snö. I år skulle det vara väldigt skönt om vi slapp de där järnnätterna!

I dag vattnar jag och funderar på hur jag ska få bort spinneländet från min citronträd. Det mådde prima tills för bara någon vecka sedan. Irriterande när de där äckliga spindeldjuren invaderar.

Inomhus är det full cirkus. Våra zebrafinkar har just upptäckt delikatessen kirskål och vill inte dela med sig till vår kanariefågel. Dessutom har de fem ungar som tjoar och lever. Än så länge är de bara svarta på fjäderlösa klumpar med gråa spröt på huvudet. Allt jag ser när jag försöker kika ner i det mörka boet är ljusa gap med svarta prickar som hoppas på fröleveranser från föräldrarna. Det ska bli väldigt spännande att se när de ska lära sig flyga.

Jag är nöjd med min bokashi

Jag är så nöjd med min bokashi. I alla fall så här långt. Efter att ha funderat på att skaffa en sådan i ett par år beställde jag en tidigare i våras när det var rabatt på nätbutiken och det äntligen fanns en variant som jag tyckte såg lite trevlig ut. Till att börja med var jag visserligen besviken över att den inte var vit – så som nätbutiken visar den på bilden. Men den är i alla fall i mitt tycke den snyggaste varianten på marknaden.

På Nordiska trädgårdar besökte jag Mikrojords monter och köpte en påse strö. Och så var det igång. Eftersom det som läggs i bokashin ska vara finfördelat så blir det mest potatisskal och grönsaksrester samt lite hushållspapper som hamnar i vår bokashi.

Jag måste säga att jag var skeptisk. Mitt luktsinne är väldigt väl utvecklat. För det mesta är det trevligt, men det har definitivt sina nackdelar. I bokashigruppen på Facebook har jag läst allt om luktfri bokashi till sådana som stinker babykräks och smörsyra. Till min stora förvåning är min hittills helt luktfri. Det enda som luktar är ströet och det kan jag knappt låta bli att sniffa på eftersom det doftar precis som surdegsbrödet pappa brukade äta i båten när vi seglade om somrarna.

I lördags tappade jag ut det första lakvattnet. Det luktade väl inte mumma när det rann ut, men lukten var inte så farlig och försvann efter någon sekund. Jag fick visserligen inte ut mer än en knapp matsked eftersom vi låter skal och sådant rinna av innan vi lägger det i komposten, men ändå. Det som rann ut hällde jag genast i en vattenkanna, spädde tio gånger och gav till växterna i vinterträdgården.

Om det fortsätter på det här sättet så får min bokashi hur många pluspoäng som helst. Det ska bli riktigt spännande att göra jordfabrik när första hinken är full.

Välkommen Fredrik!

Så här såg det ut hos oss tidigare i dag. Vi flyttade magnolian sieboldii för en vecka sedan och sedan dess har rundeln bakom växthuset endast härbärgerat några aklejor.


I dag besökte vi återigen Billbäcks – den här gången med släpkärra – och fick med oss äppelträdet Fredrik, 6 år, hem. Så härligt att äntligen ha ett äppelträd i trädgården. Jag har önskat mig ett i flera år. Skönt också att det går att köpa träd som är lite äldre och där vi inte måste vänta på frukt i evigheters evighet.

Testpilot för Husqvarna Automower

I dag har det verkligen varit spännande här hemma. Jag har blivit utvald till testpilot av Husqvarnas Automower 420 och på förmiddagen var Simon och Marcus här för att lägga ner kabel i gräsmattan. Gissa om jag är längtar efter att få se den lilla roboten vanka omkring på gräsmattan och tugga grönt.

Vilket sommarväder

Vilken vecka! Från magsjuk till badbrud.

I dag råddade jag om i växthuset och bar ut en hel del från vinterträdgården. Det ska bli så skönt att inte behöva trängas med chili- och paprikaplantor där inne. Dessutom satte jag upp tomatspiralerna och band upp mina sugarsnaps. Även en stor fuchsia fick följa med ut samt min tomat whippersnapper. Jag såg egentligen inte alls fram emot att greja i växthuset, men det var väldigt trevligt att jobba med en riktigt bra cd-deckare i bakgrunden. Hoppas nu bara inte att växterna dör av värmeslag i veckan.


Maken ägnade sig främst åt att laga bryggan som isen tryckte sönder i vintras. I eftermiddag lyckades vi och våra två grannfamiljer tränga ihop oss på den lilla ytterbryggan. 17 grader i vattnet – och då ända nere vid botten på knädjup. Jag åkte hem för att hämta schampo och tvättkräm. Härligt att få bada i sjön i stället för att ställa sig i duschen! Hoppas på mer bad efter jobbet i morgon. Då kanske det till och med är 18 grader. Senast jag badade var det is tre meter ifrån kanten.

Årets första sparris

Livet har återvänt och det är gott att äta igen. Firar fredag med en första sparrisskörd. Gott!

Blå vitsippa

Är hemma från jobbet med magsjuka. Inget roligt alls. I går var jag helt utslagen, men i dag kan jag i alla fall vara uppe och röra på mig. Fast när jag vaknade i morse så upptäckte jag att även maken hade insjuknat.

Tur att det finns datorer och sociala medier så att man har något lagom att greja med. Jag tog den här bilden i söndags. Den föreställer vitsippan Royal Blue som jag köpte från Spezialplant för två år sedan. Nu står den i full blom för andra gången och sprider sig som bara den. Jag tycker att den är så fin, även om det egentligen är lite märkligt med en blå vitsippa.

Nu måste det snart bli varmt

Var är värmen? Jag gillar visserligen långsamma vårar när det går långsamt framåt, men det behöver ju inte vara riktigt så här kallt. Mina pelargoner behöver få komma ut på avhärdning! I dag är det vindstilla och inte fullt så svalt som tidigare, så nu har några fått komma ut över dagen. Planteringsbordet skruvade maken ihop i går. Det såg jättefint ut på bilden, men hu så lågt det är. Det får nog bli ett avlastningsbord i stället … man måste ju nå ner till det man jobbar med. Så länge får det fungera som avhärdningsbord dagar som den här.