Trädgårdsmästarens hus

I onsdags var jag ledig och roade mig hela dagen med att baka ett pepparkakshus. I år tyckte jag att det skulle vara en trädgårdsmästares hus – därav alla blommor. Dessutom så tyckte jag att det kunde spegla den varma hösten som gör att vi fortfarande har blommor i trädgården, trots att det har hunnit ligga snö på taket under ett par dagar.

Inlägget här under stämmer också in på dagens tema hos Blommig fredag.

Tjuvstartar advent

Jag har tjuvstartat advent en aning. Kan inte låta bli. 

Förra veckan var grannen och jag på pysselkväll i en blomsteraffär. Jag hade fasligt svårt att komma på vad jag skulle göra, men till slut blev det en multihyacint i lite mossa och med ett par käcka skidor på kanten.

Mossan jag plockade i helgen blev fin ihop med hyacint-
knopparna. Hoppas att lökarna ska växa väldigt långsamt och helst inte slå ut. Jag tycker att de är finast när de är små.

En liten fröplanta till gran fick också följa med hem. Den bor i växthuset, men behöver nog piffas till en aning. En liten ljusslinga, kanske …

Granen som står utanför groventrén grävde maken upp med rötterna. Jag hoppas att vi ska kunna plantera den någonstans i trädgården när den har tjänstgjort som adventsgran. Fast vid det laget är det säkerligen stenhårt i backen. Nu ser den väldigt välkomnande ut när vi kommer hem ifrån jobbet och hjälper mig att hitta nyckelhålet.

För en timma sedan vaknade jag och skulle egentligen sova en stund till. Men när jag fick se brasan som maken tände innan han åkte till jobbet och granen som strålar genom de tunna gardinerna så var jag tvungen att ta fram kameran. Det såg så mysigt ut att jag blev alldeles julig. Funderar på att göra en pepparkaksdeg och börja på ett pepparkakshus eller två.

***

Vill du också vara med i "Underbara onsdag"?

Reglerna är enkla:
1) Gör ett inlägg på temat.
2) Lägg upp din länk här nedan.
3) Lägg upp bilden med grodan i ditt eget inlägg och länka tillbaka hit till ”Underbara onsdag”.

Nästa veckas tema är ”Drastiskt”.
 

 

 

En ljuvlig vårdag i november

I eftermiddag har jag jobbat hemifrån. Jag såg verkligen fram emot att få sitta i den soldränkta vinterträdgården och bara njuta medan jag skrev, men det ville sig inte eftersom termometern visade nästan 29 grader.

I stället lade jag dator och lunchlåda i en korg och tog med mig en filt och katt ut till växthuset. Sedan satt jag där, inomhusklädd, och kunde knappt fatta att det nästan är advent. Det är ju så lyxigt att jag knappt vet vilket ben jag ska stå på.

Gurkörten sådde jag i våras. Den självsådde sig på nytt under sensommaren och blommar nu igen.

Hinner rosen slå ut innan frosten är här?

Vilse i trollskogen

Ännu en dag som var riktigt ljus och som bjöd på en del solsken. Vi har varit i skogen och letat gran tillsammans med makens föräldrar, två av syskonen och deras barn. Vi har huggit en adventsgran som redan lyser och märkt ut granen som vi ska ha till jul.

När granarna var utsedda tog jag min korg och gick in i skogen för att leta mossa. Det blev inte så mycket mossa. Jag tog lite grann på ett par ställen och kom sedan av mig, eftersom jag hade hamnat i ett paradis av mjuk mossa i olika nyanser och hörde ljudet från en bäck som forsade fram med ett klirrande ljud. Det läst nästan som glas. Eller som om någon spelade. Mitt i fanns ett pyttelitet vattenfall och till slut mynnade bäcken ut i en damm som inte var särskilt stor den heller. Ljuden från makens familj försvann och det var som om jag plötsligt befann mig i en annan värld där all stress och alla tankar bara rann av mig. Jag hade nog inte blivit förvånad om jag hade sett en älva på riktigt.

Jag gick länge där inne i skogen och hittade gula kantareller. De lyste som fyrar där i mossan nu när det inte finns några gula löv som förvillar. Sedan var jag plötsligt vilse. De andra hade redan hunnit tillbaka till jaktstugan och jag insåg att skogsvägen inte alls var där jag trodde att den skulle vara. Jag funderade på att fortsätta, eller att gå åt ett annat håll som också såg lite rätt ut. Men i stället ringde jag maken och bad honom susa förbi med bilen i förhoppning om att jag skulle höra den. Och det gjorde jag. Jag vara på väg åt rätt håll – skogsvägen var bara längre bort än vad jag hade trott. Fast jag hann bli en aning darrig i benen. Skogarna omkring jaktstugan är stora och djupa.

I kväll lyser adventsgranen i trädgården, trots att det är en vecka för tidigt. Jag har rensat kantareller och fick ihop en liter när allt var nerskuret. Jag har också hjälpt ett påfågelöga ut ur vinterträdgården – förstår inte alls hur den hamnade här inne.

Nu börjar jag längta efter middag. Det blir kantarellrisotto och grön sparris – det ska bli riktigt gott.

Jag önskar att jag hade haft med mig kamera, men tyvärr ingen bild. Fast jag undrar om kameralinsen hade kunnat göra den trolska skönheten rättvisa.

Blommor i november

Jag har nog aldrig varit med om att ha en så blommig trädgård så sent på året – det är ju inte vanligt i november, men det är det som jag tycker är allra bäst med just detta års november. I onsdags grävde jag upp de sista dahliorna och krukade upp de sista pelargonerna för övervintring. Den på bilden tog vi in i övervintringsboden för ett par veckor sedan, men den var så fin att det fick flytta in i vinterträdgården. Nu verkar den tro att det är vår och blommar lika fint som i somras. Så härligt!

Extra härligt blev det efter lunch i dag när solen plötsligt tittade fram. Det känns som om jag har fått en gåva med en fin final i form av en rosa solnedgång.

Jag tycker så mycket om färgen på pelargonen. Hos Charlotta finns det bilder på fler riktigt rosa blommor.

Min fina lilla spade

 

Jag är så nöjd med min nya spade! Det började med att Inga i receptionen läste ett test om extra små spadar. Både hon och jag tycker att det är för tungt att gräva med vanlig spade i trädgården. Vi skyfflar helt enkelt upp mer än vi orkar och blir snabbt väldigt trötta. Tyvärr var det svårt att hitta någon som sålde spaden som vi hade spanat in.

Men så var min mamma på höstsemester och köpte en spade på ett ställe hon passerade på vägen hem. Hon var jättenöjd när hon visade mig sin nya fina lilla spade. En före detta kollega som passerar affären varje dag när hon pendlar lovade att köpa en spade var till mig och Inga och för tre veckor sedan hade vi varsin.

Vi är båda supernöjda. Skaftet är långt och själva spaden är jätteliten. Den går finfint att gräva med och vi blir inte ett dugg trötta.


***

Vill du också vara med i "Underbara onsdag"?

Reglerna är enkla:
1) Gör ett inlägg på temat.
2) Lägg upp din länk här nedan.
3) Lägg upp bilden med grodan i ditt eget inlägg och länka tillbaka hit till ”Underbara onsdag”.

Nästa veckas tema är ”Vackert i advent”.

Riktigt novemberväder

I dag är det verkligen november med ickeväder. Det är grått och regnet är så fint att det knappt lämnar några spår efter sig på ytan i näckrostunnan.

Jag har varit krasslig på nytt och jobbat hemifrån i två dagar med feber och värk. I dag känner jag mig mest förkyld och hängig, så vädret passar mig faktiskt. Det känns rätt okej att dricka honungsvatten i vinterträdgården och läsa en Allt om trädgård från i juli som fortfarande låg i sitt plasthölje.

Funderar på om jag inte ska läsa någron trädgårdsbok när tidningen är slut – det kan passa en dag som denna.

Inte så lyckat

En liten blåmes flög in i rutan till vinterträdgården. Det lät inte som någon kraftig kollision, men när jag tittade ut så låg pippin på backen och drog bakåt med huvudet så som jag har sett andra djur göra precis innan de dör. Jag blev så ledsen.

Men jag hoppades och hämtade den lilla pippin och lade den i min ”fågelräddare”. Jag köpte den som transportbur till min undulat för många år sedan, men plastlådan föll i glömska när undulaten blev sjuk och dog.

För några veckor sedan upptäckte jag lådan på en hylla i blomsterboden och kom på att den skulle vara mycket bättre både för fåglarna och oss än duschkabinen – det där jag brukar låta omtöcknade fåglar värma sig. Fåglarna kan kvickna till i lådan och gör sig inte illa när de väl blir sugna på att flyga igen. Jag behöver inte heller försöka fånga dem och skrämma dem en gång till – det är bara att ta med sig lådan utomhus och öppna den. Dessutom känns det bra att ha fåglarna på en liten begränsad yta med tanke på eventuell smitta.



Blåmesen fick sova en stund på skrivbordet medan jag fortsatte att skriva. Katten sov gott och märkte inte ens att jag hade en fågel i sjukstugan.

Trodde jag. Knappt en timma efter den första krocken gjorde en annan blåmes samma sak. Den flög vidare och segnade ner utanför växthuset. När jag försökte stoppa in även den i lådan så smet den första som tydligen hade kvicknat till. Det tog ”kattastrofen” en millisekund att fånga den stackars blåmesen. Känner mig så dum och klantig som lät det ske.

Den ena blåmesen kvicknade snart till och kunde återbördas till friheten. Den andra kom inte länge än till min klänning och fick följa med tillbaka in. Jag tyckte att den verkade må bättre när den hade fått lite sockervatten att dricka, men nu sover den med huvudet mot en hirskolv. Jag hoppas att jag ska hitta en pigg liten fågel i morgon bitti. I annat fall hoppas jag att den dör snabbt och slipper lida. Det här är ett misstag som jag inte lär göra om.

Höstfint i trädgården

Nästan varje ledig onsdag så slits jag mellan säng och gryning. Det skulle ju vara skönt att ligga kvar i sängen och sova bort halva förmiddagen och sedan fortsätta med att läsa en bok. Så tänker jag i alla fall så gott som varje tisdagskväll.

Men när morgonen väl kommer så kan jag inte låta bli att gå upp och njuta. Det är ju som vackrast då när mörkret ljusnar och blir till dag.

Den här morgonen var fåglarna extra tacksamma eftersom jag under fotograferingen upptäckte att det var dags att gå ut och fylla på i matarna. En liten gynnare var så ivrig att den passade på att flyga in i boden och förse sig med en liten förrätt i väntan på frukost.

Det är inte ens en grad ute, men alldeles vindstilla och riktigt skönt. I ylleklänning och med en filt om sig så är det inte alls fel med en morgonstund ute.



Dahlior och Törnrosas kjortel blommar fortfarande. De verkar inte ha förstått att vi både har haft frost och snö och att det är dags att säga god natt för i år.

***

 Vill du också vara med i "Underbara onsdag"?

Reglerna är enkla:
1) Gör ett inlägg på temat.
2) Lägg upp din länk här nedan.
3) Lägg upp bilden med grodan i ditt eget inlägg och länka tillbaka hit till ”Underbara onsdag”.

Nästa veckas tema är ”Bästa redskapen”.

 

Fågelbesök och morotssådd

I morse vinglade jag i väg till toaletten och lämnade dörren öppen. Trodde att jag hade fått ludd i ögat när jag såg något svart flaxa förbi i hallen och bestämde mig för att det definitivt är dags att ringa till optikern och kolla hur det egentligen står till med synen. Men så fick jag se skuggan på nytt och hörde ljudet av flaxande vingar.

Nix. Inget fel på mina morgontrötta ögon, för det var en talgoxe som irrade omkring mellan vardagsrum, kök och teverum. Maken såg halvdöd ut, men vaknade väldigt snabbt när han förstod att vi hade oväntat besök.

Till slut fick jag ut fågeln och av spåren att döma hade den krupit in genom springan i sovrumsfönstret för att få värma sig en stund. Jag ville inte stressa den lille, så det blev ingen bild.

Däremot hörde jag en rejäl duns när jag sådde morötter och hittade den här pippin på stenläggningen nedanför växthuset. Den fick ligga bredvid mig i solen medan jag fortsatte att så white satin, amsterdam forcing, purple haze, paris market, nantes, deep purple, rainbow och sugarsnax. Efter att ha fått värma sig i en sliten handduk i tjugo minuter flög den vidare som om ingenting hade hänt.

Syltbullar och växtvänner

Lugn och skön morgon i vinterträdgården. Kaminen knakar, solen tittar nästan fram och katten värmer rumpan. Själv mår jag mycket bättre efter att ha stoppat i mig lite medicin.

Jag har haft en fantastisk växtvecka. I måndags fick jag en präktig chiliplanta av Stig. Sorten heter aji llanero. Den ska vara smakrik utan att för den skull vara stark.

I onsdags hade lockfågelns uppfödare med sig rotade sticklingar till en mörkare variant av blyblomma och en fin pepino. Hoppas att den ska trivas här hos mig. Jag har hört att frukterna ska smaka som en blandning mellan päron och melon.

I torsdags kom det ett brev från Lavendia med sticklingar från hennes lila, krusiga passionsblomma. Trots att de fick ligga i vår väldigt kalla brevlåda i åtminstone fyra timmar så ser de små sticklingarna riktigt katiga ut.

Nu ska jag snart gå ut och se om jag vågar klippa lite i vindruvan. Tre fjärdedelar vill jag ta bort och det känns läskigt. Jag har bakat syltbullar på morgonen och ska nog ta med mig en ut till växthuset.

Längtan efter snöljus

Jag är hemma från jobbet sedan i går och dödligt uttråkad. Men det känns trots allt lyxigt få vara krasslig i en vinterträdgård som verkligen lyser upp av alla snö som föll i går. På åkern har den snart smält bort, men i trädgården ligger den kvar och får hela huset att kännas ljusare – trots att det är så grått runt omkring.
 

Även om jag tycker att dagarna är för korta, så har jag inte hunnit börja längta efter vårljuset.
 

Däremot längtar jag efter mer snöljus. Djupa drivor av snö som gnistrar i solen och nästan får det att sticka i ögonen.
 

 

Nyfallen snö som får allting att se rent och fint ut och snö som bäddar in världen och får den att stilla sig i tystnad.

OJ!

Lockfågel och tekakor

Jag bakar tekakor och väntar på lockfågelns ”uppfödare” som snart kommer på frukost. I dag blir det en bild från en somrigare del av året än vad som var tänkt. ”Underbara onsdag” utgår och kommer tillbaka nästa vecka. Temat är detsamma som utlystes till i dag.

Vilken överraskning!

Vilken överraskning att komma hem och upptäcka att knoppen som jag har väntat så länge på äntligen har slagit ut.

Enda besvikelsen är att det inte var rätt passionsblomma. Skatorna snodde etiketterna för mig i somras, men jag trodde ändå att det här var den violetta passionsblomman som Lavendia skickade till mig.

Märkligt nog så verkar det här vara en ”pura vida”. Jag har redan en sådan. Jag har inte tagit några sticklingar för eget bruk. Misstänker att jag fick en felpaketerad när jag köpte sticklingen på Plantagen i våras. Men fin är den och tittar jag lite djupare ner i bladverket så hittar jag ytterligare en utslagen skönhet. Passionsblommor är verkligen underbara!

Massor av solsken

I dag har jag jobbat hemifrån eftersom jag behövde sitta riktigt koncentrerat och skriva. Förmiddagen bjöd på rejält med regn och efter lunch blev det plötsligt så soligt att jag fick lämna vinterträdgården för att kunna se datorskärmen. Dessutom blev det lite väl svettigt när temperaturen plötsligt steg till 29 grader.
 

Nu har det börjat skymma, men tack vare det varma ljuset från de många spottarna i taket så ser det fortfarande soligt ut – i alla fall när man står i det nedsläckta vardagsrummet. Så härligt med sommarkänsla även en sen och blåsig eftermiddag i början av november.

Höströj i vårsol

Så skönt! Solen skiner och det är som vår ute. 21 grader i växthuset!

Jag har klippt av alla stänglar i sparrislandet och rensat bort det lilla ogräs som fanns. Krusbärsbuskarna är nerklippta och alla ringblommor bortrensade från pallkragarna de tog i besittning i våras. Jag har tagit bort alla fula stjälkar från liljor och skrämt upp väldigt många tomteröda skalbaggar som måste inbilla sig att våren redan är här. Hoppas att de fryser ihjäl!!!

Stora blomsterrabatten är jämnad med marken. Endast rosorna och malvan, som fortfarande står i full blom, fick vara kvar. Dessutom har jag tryckt ner 36 vitlöksklyftor i en pallkrage. Jag hade tänkt så morötter också, men det har börjat blåsa och jag vill ju att fröerna ska hamna i jorden och inte på grannens tomt.

Trädgårdsfix i regn

Jag vaknade till regn och en enorm längtan efter att få gå ut och greja i trädgården. Det blev regnställ och ett krafttag mot solrosrabatten. Maken sågade av alla solrosorna innan han gav sig av till jobbet för ett akut uppdrag. Själv rensade jag bort allt ogräs, tog bort de flesta av solrosruskorna, grävde ner lökar till flera olika sorters tulpaner och sådde solrosor och vallmo. Därefter blev det ett bad bara för att det var första november och det var riktigt härligt. Jag älskar den där susande och lite krispiga känslan i kroppen efteråt. Fast jag fick en rejäl kallsup och det var mindre skönt.

Nu väntar jag på att det ska bli dags för gäster. Pumpasoppan gjorde vi i torsdags kväll. Jag passade även på att duka, eftersom jag var på fest med jobbet i går kväll. Grytan som vi ska ha till huvudrätt har tillagats i crock-potten sedan i förmiddags och efterrätten är en ostkaka som mina älskade föräldrar har gjort. Älskar att kunna ta det lugnt och att inte vara ett dugg stressad när det kommer middagsgäster. Nu är det egentligen bara att vänta på mörkret så att vi kan tända lyktor i trädgården.
 
Hoppas nu bara att gästerna inte är rädda för spindlar.