Svalor och jordgubbar

 

I dag har svalorna börjat flyga över åkern. Flugsnapparparet har flyttat in i sin holk och i pallkragarna har första jordgubbsplantorna slagit ut i blom.

Rötterna upp

Tio över fyra gick maken och jag upp i morse. Kvart över fem var vi på plats och i dag fanns det gott om orrar. De fick mossen att låta som den kokade. I en timma tittade vi på 30 orrtuppar som spelade och slogs. Fascinerande! Sedan åkte vi hem och sov ett par timmar innan vi gick över till grannarna för mysig söndagsfrukost.

Eftermiddagen har varit ljuvligt somrig. Det har jobbats i och kring växthuset. Roligast var nog att låta upp och ner-tomaterna flytta in i sina konservburkar. Sorterna jag testar i år är vildtomat, red pearl, tiny tiger och tiny tim. Ska odla nätmelon på det sättet också. Jag försökte köpa melonplantan förra söndagen, men då tyckte plantskoleägaren att jag skulle låta den vara kvar hos honom ytterligare några veckor så att den får växa till sig. Men i mitten av maj ska den få komma hem till mitt växthus.

Orrar och pannacotta

I dag har det inte blivit något trädgårderi över huvud taget. Lite skönt med minisemester från plantorna faktiskt. I stället har vi tillbringat dagen i en riktigt stor mosse – fantastiskt fint! Ska definitivt återvända dit när ljungen blommar i sommar. Fast vi var främst ute efter orrar. Vi hörde dem på håll, men såg inga. Jag tror att vi var lite för sent ut, eftersom vi kom dit först vid sjutiden. Men i morgon gör vi ett nytt försök och åker så att vi är där vid femsnåret. Vill se kämpade orrtuppar.

I kväll var jag tvungen att testa receptet på lakritspannacotta. Lade chilikryddade hallon ovanpå och det blev supergott!!!

Här är receptet:
Lägg 1½ gelatinblad i kallt vatten. Låt ligga i fem minuter. Koka upp 2 dl grädde, 2,5 msk socker och ½ till 1 msk lakritsgranulat.

Häll i ytterligare 2 dl grädde när granulatet är upplöst. Koka upp.

Krama ur gelatinbladen. Ta kastrullen av plattan och tillsätt gelatinet. Rör tills de löst sig.

Häll upp i portionsformar och ställ kallt i åtminstone ett par timmar. Garnera med färska hallon och strö lite chilipulver över.

Det blir ingen fortsättning

Jag är lite besviken. För två år testade jag att så tomatskivor för första gången. Det var jätteroligt och det gick väldigt snabbt att få en hel skog med små tomatgroddar. Har aldrig haft en så vacker tomatplanta som den jag fick. Antagligen rena turen. Dessutom var tomaterna goda. Sparade en tomat i frysen, men glömde att ta fram den förra året. I år kom jag dock ihåg och i början av april sådde jag fröerna som jag lyckades vaska fram ur den minst sagt blötäckliga tomaten. Men, tyvärr, inte ett frö har grott. Det är nog kört, men jag hoppas ändå någonstans att ett litet frö till slut ska gro.

Chili och lakrits

I går kväll var jag på lakritsprovning. Föredragshållaren var riktigt superbra, så nu har jag fått lära mig en massa nytt om lakrits. Och så är jag förstås väldigt sugen på en lakritsplanta. Var man nu får tag i en sådan. Ska tydligen gå att odla här, även om den inte är helt vinterhärig. Snygga lila blommor har den också.

Godast var en dansk lakrits smaksatt med habanero och en pannacotta gjord på lakritsgranulat. Funderar på om jag inte ska göra den där pannacottan och servera den med chilirörda hallon. Ska bara vänta på att chiliplantorna växer till sig och att vildhallonen i dungen mognar någon gång i juli. Egen lakritsrot får jag dock vänta på, även om jag lyckas hitta en planta någonstans − tydligen tar det tre, fyra år innan rötterna går att skörda.

Dags att så gurka

Så där, då var gurkorna sådda – Xin Tai, Suyo Long och Long Green Ridge. Jag har varit så fokuserad på tomaterna, att jag nästan höll på att glömma bort gurkorna. Och problemet med alla tomater jag sått är att gurkorna inte kommer att få plats inne i växthuset, så i år ska jag nog testa att ha gurkorna utomhus. Riktigt spännande ska det bli.

Här ska det bli gojibär!

Jag älskar gojibär. Maken tycker att de är beska, men jag gillar att de inte är lika söta som russin. Har en påse på jobbet och häller dem över bananskivorna jag brukar ha i yoghurten på morgonen. Synd bara att de är så dyra. Fast nu har jag skaffat mig en egen buske. Köpte den på en plantskola i går. Och i förrgår sådde jag frö till gojibär – eller bocktörne, som växten kallas. Det ska bli jättespännande att se hur det går med sådden. Är också nyfiken på om plantan kommer att blomma i år. Tänk att kunna skörda sina egna gojibär!

Första sparrisknoppen

Innan jag gick in i går tittade jag till mina odlingsklockor, och trots kylan så har en första sparrisknopp tittat upp ur jorden. Så härligt! Och så gott det ska bli. Borde vänta på att fler ska visa sig, men jag kommer nog inte att kunna hålla mig.

Värme efterlyses!

Det är åtta grader ute. Mitt på dagen! Och det är snart maj. Hm ... Det var inte riktigt så här jag tänkte mig att våren skulle bli. Det är ju dags att ta fram de stora foderhoarna som tomaterna ska slutplanteras i. Jag avvaktar ännu några dagar, men till nästa helg ska det minsann vara tomater utmed växthusets hela insida.

Snö i april ... igen

Näe, vad är det här? Snön faller över trädgårdens alla vitsippor och till sången från en ensam koltrast. Har Kung Bore möjligtvis inte förstått att det snart är maj och att jag vill dra igång min växthussäsong på allvar? Hrmf!!!

Sommaren slår ut

Det var inte alls dumt att gräva upp en akleja och sätta den i kruka Upptäckte i går kväll att första blomman har slagit ut. Det känns så somrigt!

En buske stack upp ur marken

När jag för några veckor sedan rensade i rabatten kring vårt gamla päronträd fick jag syn på en gren som stack upp ur jorden. Märkligt, tänkte jag och klippte bort grenen i tron att det var trädet som skickade upp skott ur marken. Men doften vid snittet var fel. Först kunde jag inte komma på varför den var så bekant. Efter en stund insåg jag dock att det var svart vinbärslukt jag kände. Förstår inte riktigt hur det plötsligt kan komma en gren från svarta vinbär vid päronträdet – vi har bott här i tre och ett halvt år och aldrig haft någon sådan buske. Fast nu blir det nog en. Efter ett par veckor i vatten hade kvisten fått finfina rötter. Den bor nu i en kruka och ser ut att trivas riktigt bra.

Läskiga "pruttskockor"

Som jag har längtat efter att få skörda jordärtskockor. Grävde upp första gänget för ett par veckor sedan och hade dem i potatismos. Njae. Det var inte så gott. Testade också på restaurang tillsammans med pilgrimsmusslor och musslorna var delikata. Fast på jobbet protesterade kollegorna högljutt och hävdade bestämt att jordärtskockor är jättegoda. Fick till och med ett recept på potatisgratäng med jordärtskockor. Men mina smaklökar tycks ha bestämt sig för att dissa dessa små knölar som jag hoppades på mycket på. Dessutom förstår jag precis vad Alys Fowler menar när hon kallar dem för ”fartichokes”.

Får jag skylla på SJ?

Det blev aldrig något samtal till maken om vattning av blommor i går kväll. Blev alldeles distraherad när det började strula med tågen och sedan strula ännu mer. Åkte från sista stoppet i Hässleholm långt efter det att jag skulle ha varit i Malmö. Stackars konkurrenten fick vänta länge på middagen och dessutom leta upp mig på stationen, eftersom jag inte hittade hotellet rakt över gatan. Klantigt, men jag hade gått ut på helt fel ställe och hamnat på andra sidan av stationen … ja, ja, hon fick sig i alla fall ett gott skratt. Och till slut blev det även en mycket trevlig middag.

De flesta av växterna i drivhustunneln mådde bra när jag kom tillbaka hem, men några plantor hade dött – tyvärr vissa som jag var extra rädd om. Fast trots att flera av mina tomater hade blad som nästan var helt i hopkrullade, så mådde de bra efter att ha fått vatten. Men det var tur att det snöade så pass här hemma när jag var i körsbärsblommande Malmö. En riktigt vacker vårdag hade nog tagit kål på det mesta!

På väg söderut

Dundrar fram på ett tåg och befinner mig för tillfället någonstans i mörkaste Småland. Ska till Malmö för att i morgon gå på familjeredaktörernas årsmöte på Sydsvenskan. Har just kommit på att jag nog inte har tittat till mina små plantor i växthuset ordentligt i dag. Maken har blivit ombedd att stänga växthuset och att dra igen drivhustunneln när temperaturen sjunker ner under 15 grader. Kanske borde jag be honom kolla om den finns några torra krukor också ... fast nu ska jag sluta grubbla över mina sådder och i stället tänka på hur trevligt det ska bli att komma fram och att äta middag med konkurrenten som dessutom ska bo på samma hotell.

Vad heter blomman?

Ibland bara väntar och väntar och väntar man och tror till slut att ingenting kommer att hänga. Och så … voila! Det är ett av fröerna från Aruba som äntligen har tittat upp ur jorden. Som jag har hoppats och misströstat. Hotellet hade en stor häck av den här växten och de små fröerna sprätte i väg från sin kapsel när de var mogna. Någon som har en aning om vad det kan vara för en växt?

Vacker flugfälla

I morse vaknade jag till doften av en Stephen King-roman. Det var i alla fall så det doftade, luktade, osade, stank i huset. Hela huset! Även i rum med stängda dörrar.

Det är min nya älsklingsblomma som sprider förruttnelse omkring sig. Har en känsla att lukten ligger högst upp på flugornas eau de cologne-lista. Men visst är den söt!?! Jag tycker att den är som tagen ur Teletubbies eller Drömmarnas trädgård.

Gul flugtrumpet (sarracenia flava) står det på etiketten. Enligt säljaren från Skandinaviska sällskapet för köttätande växter hör den hemma i Floridas träskmarker. Jag ska snart göra i ordningen en större kruka åt den med lecakulor i botten, ogödslad torv i mitten och vitmossa högst upp. Och så massor av vatten som den kan plaska omkring i. Hoppas att den kommer trivas och att maken står ut med doften så länge den gula blomman är utslagen.

Nordiska trädgårdar

Oj, så trött jag är i benen. Men jag är väldigt nöjd efter min dag på Nordiska trädgårdar. Kanske inte lika nöjd som efter förrförra året – mässan kändes större och fräschare då, men ändå nöjd med det jobb jag och fotografen gjorde och med det jag har med mig hem.

Dagens besvikelse var Garden Girl. Jag hade bespetsat mig på ett par skor som jag drömmer om att ha på mig i trädgården. Men trots att det var mässans första dag så fanns de inte i min storlek. ”Vi fick med oss så få?” Hm … det är nog fler som kommer att bli besvikna.

Dagens mest illaluktande är nog den köttätande växten som såg så fantastisk ut i montern och som i bilen visade sig vara en riktig liten stinkfis – till och med den täppta fotografen rynkade på näsan.

Trevligast var nog att träffa Mari som har bloggen ”Blomkronans trädgård” som kände igen mig från bilden här på bloggen och kom fram för att hälsa.

Dagens hetaste är chiliplantan Bhut Jolokia som fick följa med hem och som jag nog ska akta mig för att smaka på.

Sötast var inspirationsmontern med den "gräsliga" vilstolen.

Försvinnande god

Det här ser inte så trevligt ut, men jag hoppas att det ska bli trevligt. Jag vet inte vad tomaten heter, men maken hittade den i affären och den är sååå god. Försvinnande god, med tanke på hur liten den är. Tänk om det åtminstone kunde bli en liknande tomat på plantan!

Just nu sitter jag mest och längtar till i morgon. Ska åka på Nordiska trädgårdar tillsammans med en fotograf. Åh, så roligt det ska bli!

Glad Påsk!

Riktigt aprilväder

Det var inte riktigt så här jag hade tänkt mig påsken. Jag trodde att det skulle bli soldränkta dagar med ordentlig värme. Helst vindstilla. Men nu har jag värmt upp växthuset, så efter lunchen tänker jag ta med mig pluggboxar och fröer till ringblommor, astrar och andra sommarblommor och sätta igång med sådderna. Trevligt ska det bli – oavsett vädret på andra sidan glaset.

Glädjen i att själv få testa

"Men det är ju lite tidigt att så solrosor."

Det var för ett par veckor sedan. Och det tog ett dygn innan jag kom på vad jag egentligen hade sagt till min kära vän. Jag sa det absolut inte på något dumt sätt. Det var bara i all välmening — all den där välmeningen jag som första året med trädgårdspassion tyckte var så fåning. Och inte lyssnade jag heller — jag ville ju testa själv! Och lite glädjedöderi är den där kommentaren allt.

Att jag sa de där orden fick mig att inse att jag har förändrat som odlare. Den lilla erfarenhet jag hunnit skaffa mig gör att jag experimenterar mindre. På gott och ont. Mindre energi går åt, men på bekostnad av den där oerhört härliga och oskyldiga trädgårdglädjen. Så nu har jag också sått en solros och den ska få växa i en rätt liten kruka. Med andra ord odlar jag mot alla odds, men med dubbel glädje. Och jag ska ge mig sjutton på att lyckas!

Snälla väx snabbt!

Åh, vad jag längtar efter jordgubbar! Den här plantan har fått övervintra ljust och svalt i boden. Men faktiskt så har gubbarna kommit rätt långt ute i pallkragarna också. Ena kragen har fått ett plexiglaslock, så där hoppas jag på snabbt resultat. Dessutom har jag myllat ner en del benmjöl, så nu är det bara att vänta på röda små bär.

Påsklov och solsken

Åh, så skönt det är att sova ut! Var uppe tidgt och såg att omvärlden gnistrade vit. Sju minus. Nu strålar dock solen från klarblå himmel och kaninen knaprar pinnar i burens soligaste hörn. Själv njuter jag av att vara nyvaken med sex lediga dagar framför mig. "Det blir väl inte så mycket grävande i landen", frågade vår publisher innan jag gick hem i går eftermiddag. "Det är ju så mycket tjäle". Nej, nej, inte i mina land – här är jorden lättarbetad. För här ska grävas, planteras och drömmas. Ska bara morna mig lite till först och vänta på att temperaturen ska hoppa upp ytterligare någon eller ett par grader.

Delad glädje

I dag gjorde jag en läsare glad. Hon ringde i fredags och berättade att hon hade läst en krönika där jag (bland annat) skrev om fröerna till tomaten whippersnapper. Hon hade sökt efter dem med ljus och lykta, eftersom hon behövde en "snabb" tomat. Hon ville så gärna odla tomater som barnbarnen kunde äta, men hennes tomater hann aldrig mogna i tid. Så jag lovade henne en av mina plantor och i dag kom hon till tidningen för att hämta den. Hon hade gjort i ordning ett litet kuvert med bubbelplast att sätta över krukan på vägen hem. Hoppas att tomaten ger frukt nu och att hon får dela den med barnbarnen. Tack för fröerna, Marie Onäng – de sprider delad glädje :)

Näpen och nästan nyfödd

Så här näpen kan man vara när man är en vecka gammal. Nej, inte min kanin. Och inte lär den bli min heller − maken hävdar att vår zoologiska trädgård är stor nog som den är. Men åh så jag ska passa på att mysa hos grannen när lillan här och hennes syskon växer upp!

Lätt planteringsbord

Förra helgen var maken snäll och snickrade ihop ett litet planteringsbord som jag kan låta stå i trädgården i ur och skur. Enligt önskemål väger det inte mycket, så nu kan jag lätt flytta till det ställe där det för tillfället är mest lä och så klart soligast. Härligt att kunna skvätta med jord hur som helst!