De skulle ju vara gröna!

Jag har väntat och väntat och väntat på att de stora tomaterna på min mittersta planta ska börja rodna. Vill ju smaka. Men så häromdagen insåg jag mitt misstag. Tomaten heter ju Green Zebra. Den ska inte bli röd. Den ska ätas grön. Så nu har jag tre övermogna, spruckna tomater. En åt jag upp – den var riktigt god för att vara övermogen. Nu står mitt hopp till tomaterna längre upp på plantan. Hoppas att de ska hinna mogna alldeles lagom så att jag får smaka den här sorten – den är ju ny för mig.

Dagens tomatskörd

Hm … det här är dagens tomatskörd. Och då fick jag ändå slänga en del övermogna som hade spruckit och börjat mögla. Nyss var det ju så få tomater, men med 19 sorter i växthuset blir det visst mycket till slut. Kanske inte ska ha riktigt lika många nästa år. Min litteratur- och historielärare från gymnasiet träffade häromdagen en kvinna som hade 54!!! sorter i sitt växthus på 15 kvadratmeter. Hur är det möjligt? Hon har nog ingen fikahörna. Och så tar hon nog fram sin machete varje gång hon öppnar dörren och går in för att vattna. Själv tänker jag börja fylla frysen, för så här mycket klarar vi inte av att äta upp.

Årets sista bad?

I går blev det tjocka sockor under duntäcket och en stor mugg med ångande honungsvatten framåt kvällen. Kom på att det kanske inte är jättebra att plaska omkring i vattnet allt för länge när halva redaktionen (känns det som) ligger däckad med snoriga näsor och onda halsar. Men det var så fantastiskt varmt i solen och vattnet såg så inbjudande ut. Tog med mig schampoflaskan och cyklade ner för ett dopp efter jobbet. Därefter blev det bestämt att bryggan skulle tas upp. Tänkte inte följa med och lät maken åka i väg själv, men när grannen från andra sidan stora vägen kom tuffande med sin gamla traktor från 1967, kunde jag inte låta bli. Egentligen skulle jag just börja äta middag, men jag tog med mig tallriken och knölade ner mig på det lilla flaket. Skumpigt och skojigt. Maten fick definitivt vänta tills vi kom ner till bryggan. Badade inte då, men vadade ut till flotten och blev rätt kall om fossingarna. Det är värst vad fukten och kylan kommer snabbt så här års. För att inte tala om knotten! Frågan är om det är färdigbadat för i år, eller om jag törs fortsätta när temperaturen sjunker under 15.

Stenfåglar och jordgubbar

I dag intervjuade jag en konstnär och blev alldeles förtjust i hennes fåglar. I synnerhet Bellman, en fågel av gråsten med en ringklocka på huvudet och stora fötter av armeringsjärn. Den vill jag ha i min trädgård – hoppas bara maken går att övertyga om pippins förträfflighet. Stötte på en väldigt spännande grönsak också hos konstnären. Svärdottern är från Mexico och hade haft med sig fröer till Sverige. Plantan och blommorna ser ut som physalis, men inuti växer det något som liknar en grön tomat – nästan som en golfboll i storlek. Spännande! Är nästan säker på att det är sådana som kallas tomatillo. Har bara sett dem på bild innan. Bäst av allt var att hon hade mogna jordgubbar – riktigt goda, remonterande jordgubbar. Vilken tur att de sprider sig med revor. Fick två självplanterade med mig hem och funderar nu som bäst på var jag ska sätta dessa finfina gubbar.

Kall natt väntas

I går kväll var det så kallt att jag kopplade in en frostvakt som surrar igång när temperaturen kryper under åtta grader. Den närmade sig sex grader när jag släckte lampan. I natt ska temperaturen tydligen dala till två grader!!! Lite väl tidigt för sånt, tycker jag.

Salta bönor

Jag höll nästan på att glömma mina sojabönor. Hade jag kommit ihåg dem för ett par veckor sedan så hade de varit perfekta, men jag glömde. Ända tills i dag. Rätt många var fortfarande gröna, men alltför många har gulnat. Men jag har förvällt de gröna en minut och strösslat flingsalt över dem. Det blir finfint snack framför teven!

JAG VILL INTE!!!

Vädret är inte på min sida i dag. Solen skiner! Och allt jag vill ha är storm och regnoväder. För jag vill få vara inne, ligga kvar i sängen och helst få någon snäll människa att bära in dvd-spelaren så att jag kan mysa ihop med någon feelgood-film. Jag kommer till och med på mig själv med att önska lite feber bara för att få stanna kvar i sängen. Men solen skiner och det dåliga samvetet rycker i täcket. Jag kan ju inte ligga här och trycka som om jag väntade på att det skulle bli en ny arbetsvecka full av måsten. Jag är ju ledig och borde gå på någon konstrunda eller åtminstone göra en picknick och bege mig ut i naturen. Inte ligga här och låta livet förflyta.

Så jag säger tack, tusen, tusen tack, välsignade växthus. Hade det varit varmt i luften, så hade det varit fullständigt legitimt att dröna på bryggan hela dagen. Jag hade inte ens behövt öppna min bok. Jag hade bara kunnat ligga där med näsan mot värmen. Men jag har ju mellantinget. Mitt underbara klorofyllhus där det känns som att jag är ute i solen, men slipper blåsten. 27 grader, solsäng, kudde, bra bok, brev att läsa inför skrivarkursen jag ska på nästnästa vecka, smaksatt mineralvatten, ett tak fullt med vindruvor och nästan inget dåligt samvete. Här ska jag fortsätta att bete mig som en slö tonåring hela dagen, eller i alla fall tills jag verkligen blir sugen på att göra ”någonting vettigt”.