Äta luftlök!?!

För ett par tre år sedan såg jag luftlök hemma hos en kollega och tyckte att växten såg jättefestlig ut. Jag fick med mig en lök hem och grävde glatt ner den. Den växte upp och spred sig och nu har jag massor av luftlök. Jag tycker fortfarande att de är coola med sina långa stänglar och lökarna som bildas långt upp i luften för att sedan trilla ner på jorden och bli till nya lökar. Men vad jag ska ha dem till har jag inte haft en aning om. Har inte ens vetat vilken del som är ätlig − om det är stänglarna eller de små lökarna jag ska skörda. Någon som vet? Jag tänker i alla fall testa att skära av de små lökarna och använda dem i matlagningen. Hela smålökar i grytor måste ju se för gulligt ut.

Busiga fnuttar

Äntligen! Har väntat och längtat och i går kom de hem från mig. Tre små söta fnuttar som Linda med bloggen ”Trädgård … drakar och lite annat” gjort. Är så nöjd. Kommer att bli så fint med de tre små busarna i rabatten!

Det vräker ner

Jag var på middag hos min faster i går kväll tillsammans med trevliga människor och massor av god mat. Vi satt på hennes inglasade altan och kunde bitvis knappt höra varandra för regnet. Det dånade utanför och bullrade mot taket. När vi åkte hem var det uppehåll, men nu på morgonen vaknade jag till ett ihållande, men inte fullt lika kraftigt regn. Mysigt, tänkte jag. Krypa tillbaka i sängen och mysa. Sedan tittade jag ut genom fönstret och fick syn på min förkultivering av rödbetor som snart ska ner i jorden. De små papperskrukorna står i ett tråg med hög kant. Allting simmade. Likadant med mizunakålen och lupinerna. Tog det närmast tillgängliga – en knallorange fleecefilt – drog den över mig själv tills jag såg ut som ett apelsinförgiftat spöke och tassade ut i regnet. Vet inte hur många burkar och krukor jag har tömt och flyttat, men dränkt är det. Lär inte behöva vattna på ett bra tag.

Ärterna ger mersmak

Jag måste återigen få jubla över mina ärter. Flera dagar i rad har jag ätit dessa fantastiskt goda grönsaker. Jag har alltid tyckt om konserverade gröna ärter, men ärterna i frysdisken är ingenting jag brukar längta efter. Men mina egenodlare märgärter är ju ljuvliga! I går gjorde jag en Alfredo-sås till pastan och hade i lättkokta ärter. Så makalöst gott! Och dessutom vegetariskt. Snacka om att få mersmak. I dag stekte jag köttbullar. Medan maten puttrade på spisen gick jag ut till ärtställningarna och plockade. Återigen lättkokta. Och lika underbara! Sorten heter Alderman och kommer att odlas på betydligt fler ställen här hemma hos mig nästa sommar.

Tomaterna trivs upp och ner

Jag är väldigt nöjd med årets upp-och-ner-tomater. I synnerhet sorterna Tiny Tiger och Tiny Tim som liksom klänger sig fast och inramar burkarna de hänger i. Gillar verkligen att odla tomater på det här sättet och blir glad när jag hittar sorter som fungerar extra bra.

Lämnar över till spindlarna

Inser plötsligt att jag i stort sett har tillbringat hela dagen i växthuset och att jag ätit så väl frukost som lunch och middag här inne. Jag har nästan inte gjort ett endaste dugg, förutom att läsa bok i solsängen. Grannarna har snickrat på sin trapp och deras barn har lekt i vattenspridaren. Regnet smattrade några minuter tidigare i kväll och ett tag hade jag sällskap av sädesärlans nästan vuxna ungar som försökte klamra sig fast i hängrännorna. Men nu mörknar det allt mer, syrsorna har tystnat och luften känns fuktigare för varje minut. Rutorna har immat igen nästan helt och spindlarna har kommit fram ur sina gömmen. Kanske bäst att jag packar ihop och går in till sängen.

Vackraste knoppen

Jag blir så stolt att det värmer lite i hjärtat när jag ser de små kronärtskockorna titta upp ur sina bladrosetter. Och då har jag inte drivit upp de här själv – efter två år utan blomning, bestämde jag mig för att köpa plantor. Men ändå. Det är mina första. Och jag ska inte äta dem. Jag ska vänta på att de slår ut och blir till vackra, vackra blommor!