Den fungerar!

Gissa hur lycklig jag blev när jag vaknade och fick se ekorren i full färd med att klänga på mataren. Maken, katten och jag stod en lång stund och tittade – katten med svängande svans och små desperata gnäll.

När ekorren hade försvunnit så trodde vi att den var färdig för dagen, men så ropar maken plötsligt från köket: ”nu ska den bygga bo också”. I höstas täckte jag min hortensia med ull från grannens gutefår. Ekorren gjorde en rund bal av en rejäl tova och skuttade sedan i väg till eken som jag brukar fästa min hängmatta i.

Nu hoppas jag förstås på massor av småkorrar.

En liten knappnål

Den är nästan omöjligt liten. Jag vet. Men jag kan ändå inte låta bli att försökta mig på en bild. Det är ju trots allt årets första tomat. Fast den är inte mycket större än en knappnål. Och mina skakiga händer är definitivt inte ämnade för hjärnkirurgi.

Som modellera!

Jag har köpt flera påsar med frö till spännande kryddväxter, främst olika varianter av basilika och oregano. Fast det är inte lätt att få de små plantorna att bli stora. I alla fall inte om man som jag är nyfiken och går och nyper blad för att få smaka. Har just provat min vaniljbasilika och går omkring med ett stort leende. Den smakar ju modellera!

Nu är det inte så att jag brukar äta modellera, men jag minns så väl doften från när jag var liten. Har alltid tyckt att modellera och vaniljstång doftar väldigt lika, så nog är det vaniljbasilika alltid.

Borde vara här och nu lite oftare

Insåg just att jag nog har det rätt så bra – trots att vinden dånar utanför och regnet smattrar mot rutan. Eller kanske just därför.

Har jobbat hemifrån i eftermiddag med sprakande brasa i rummet intill och chiliplantor och kryddörter på tillväxt på andra sidan datorskrämen. Och så utanför – åkern som blir allt mer synlig i takt med att snön smälter undan.

Jag borde nog komma till insikt lite oftare. Stanna upp. Uppskatta här och nu. Ska nog träna på det. Ska börjar med att nosa på tomatplantan i sovrummet där en första tomat just har börjat växa. Kanske passar jag på att stoppa ner fingrarna i jorden lite grann, krafsar på ytan och känner på fukten där under. Och så ska jag nog så ett frö någonstans. Bara för att så där en alldeles ovanligt vanlig torsdagskväll.

Inga ekorrar för sjusovare

Typiskt! Äntligen en ekorrmatare och så sover jag en halvtimma längre än jag brukar. Vaknar nästan alltid av mig själv vid sextiden och då brukar ekorren vara i full gång med sin frukost.

Men nu står i alla fall ekorrmataren på plats. Provisoriskt. Eftersom marken är lite för hård att slå ner stolpar i just nu, får den stå på en bock. Undrar om ekorren har varit där. Kanske blev han skrämd när han såg den nya kolossen.

Är lite nyfiken på hur fåglarna kommer att reagera på godsakerna inne i glasburken. Kanske kommer jag hem och hittar tio blåmesar ihopträngda bland nötterna.

Nu är den gjord

Kan meddela att tidsåtgången för att bygga en ekorrmatare är exakt den samma som att laga köttbullar och potatismos på "gammaldags" sätt. Maken sågade och spikade och jag lagade maten. Mataren är fylld med hasselnötter, jordnötter och solrosfrön – bara att vänta och se om kurre gillar sin matare i morgon bitti.

Levande trädgård

För mig är trädgård inte bara växter. Det är allt som rör sig i trädgården − ju mer och fler, desto bättre.

För några helger sedan upptäckte vi en vessla i trädgården. Stor lycka. Och min vinterbeskärning av päronträdet blev en riktig magnet för harar. Trevligt. Inte minst med tanke på att vi inte har sett så mycket harar på ett tag.

Just nu är det ekorren jag gläds åt. Den är här varje morgon och jag vill så klart att den ska fortsätta komma. Min kompis Amy i Texas gillar också ekorrar och har en jättefin matare. Ska försöka göra en likadan. Har googlat lite och hittat en ritning. Glasburk har jag redan – en jättestor glaskonserv som jag fått i restaurangen på jobbet. Tänk så trevligt det vore om den lille parveln ville bli kvar här i trädgården!